- Le! Men le då!
Fyra mobiltelefoner åker fram samtidigt. Vi är i staden Komiža, på ön Vis som badar i kvällssol och sitter på en restaurang vid havet som förekommer i filmen ”Mamma Mia 2”. Så fort de fyra svenskarna lett sina bredaste leenden återgår de till mobilförsjunkenhet i väntan på att fotografierna ska laddas upp.
Kroatiensomrar utgör en viktig del av min barndom. Sliskig läsk, syrsor, doft av barr och hav, sältan kvar på kroppen en lång stund. Det är minnen inristade i hjärnbarken, något jag försöker föra över på min son. Jag vill att han ska minnas solen, vågorna, glassarna, bära med sig dem i vuxenvärlden.
Landets turism har ändrats radikalt sedan vi besökte Adriatiska havet under det osäkra 1980-talet, några år senare var landet självständigt och krig hade brutit ut. Transitionsprocessen har inneburit mer eller mindre lagliga privatiseringar. Många hotell som byggts under Jugoslavientiden privatiserades och restaurerades eller övergavs. Hotellen hade byggts av jugoslaviska företag och var garanter för att även mindre bemedlade arbetare kunde räkna med en till två gratisveckor vid Adriatiska havet, en mindre omöjlighet i dag. Priserna har – inte minst sedan införandet av euron – höjts till orimliga nivåer.
Det heter att producenterna älskade Robinson Crusoe-känslan på ön och att de direkt såg potentialen i att få Vis att ”se grekiskt ut”.
Kroatien i dag innehåller lite av allt för den strävsamma turisten. Naturturer med gudomligt vackra miljöer; ”Game of Thrones”-tema i Dubrovnik – som i dag är staden med flest turister per invånare i världen, 37 stycken – mondäna rapporter om lyxyachter som setts vid öarnas hamnar. Allt färre slaviska språk på stranden, desto fler västeuropeiska och amerikanska turister. De jugoslaviska språken hörs oftare av restauranganställda: serber, makedonier och bosnier utgör förhållandevis billig arbetskraft under sommaren.
Jag läser om inspelningen av ”Mamma Mia 2”.Tonen påminner om en överentusiastisk reklambroschyr. Det heter att producenterna älskade Robinson Crusoe-känslan på ön och att de direkt såg potentialen i att få Vis att ”se grekiskt ut”. De till och med hjälpte till att asfaltera en väg som ledde till en strand. Autenticitet var viktigt för filmskaparna, därför importerades all frukt som förekommer i filmen från Grekland. Många Hollywoodskådespelare bodde i villor som antingen hörde till öns aristokrati eller nyttjades av Josip Broz Tito och hans partisaner under andra världskriget.
Vis är en historiskt viktig plats. Längst bort från den kroatiska kusten har den agerat utpost gentemot fiender och ofta varit den första koloniserade platsen för havsburna imperier. Tito gömde sig på ön 1944. Från Vis åkte han till Neapel för att möta Churchill och försäkra sig om britternas stöd. Det var ett sista steg i en lång kamp som hjälpte till att etablera en civilisatorisk höjdpunkt i sydslavernas historia men som löstes upp ett decennium efter Titos död.
Forskare har kommit fram till att ungefär 3000 antifascistiska minnesmärken förstörts i Kroatien sedan 1991.
Efter andra världskriget var Vis en militariserad plats där man förberedde sig för en potentiell invasion från Italien, Nato, Warszawapakten. Ön togs bort från många kartor under kalla kriget, utländska turister tilläts inte att besöka ön och den jugoslaviska armén hade placerat ut över 30 stycken olika militäranläggningar. Bunkrar, underjordiska skyddsrum, tunnlar med gömda vapen, raketsystem, baracker. Utländska fiender var många, hoten oändliga. Enorma summor lades på försvaret.
Förbudet mot utländska turister upphävdes först 1989, ironiskt nog under Jugoslaviens sista dagar. Ännu mer ironiskt blev att landet imploderade utan att ha attackerats av främmande makter.
Överallt finns spår av det forna landet. Min son och jag bokar in oss på en ”military tour” som slussar runt oss mellan olika övergivna skyddsrum och anläggningar. Rostiga rör, sovrum, antistrålningsduschkabiner, övergivna och förstörda kanoner riktade mot Italien. Naturen har ätit upp sig i de en gång i tiden hemliga gångarna, kamouflerat dem ytterligare.
Vi besöker även ”Titos grotta”, högt upp på berget Hum som reser sig över hela ön. I grottan finns ingenting förutom en text skriven i sten som informerar att ”kamrat Tito arbetat och bott i grottan när Vis var det politiskt-militära sätet under andra världskriget.” Grottan blev till ett litet museum som efter landets splittring rensades på artefakter.
Den samtida orienteringen mot det popkulturella och exklusiva har under flera år trängt undan ett annat förflutet. Landets socialistiska historieskrivning har medvetet suddats ut. Forskare har kommit fram till att ungefär 3000 antifascistiska minnesmärken förstörts i Kroatien sedan 1991.
Överallt finns spår av det forna landet.
Men alla har inte glömt den socialistiska kampen och det gemensamma förflutna. Den kroatiska filosofen Srećko Horvat är aktuell med ett antal böcker med miljö- och filosofirelaterade scenarion om den apokalyptiska framtiden och har startat det politiska partiet Diem25 med den grekiske stjärnekonomen Yanis Varoufakis. Horvat har bestämt sig för att tillsammans med vänner och ideologiskt allierade starta ett slags aktivistisk och autonom skola på ön.
Mottot är ”vi bygger skolan, skolan bygger oss” och idén är att försöka bygga allting från grunden. Tillsammans med bland andra skådespelaren Gael Garcia Bernal, Bobby Gillespie från Primal Scream, skådespelerskan och aktivisten Pamela Anderson och en mängd serbiska, kroatiska och andra regionala kulturella kändisar har Horvat lyckats rensa ett vildvuxet område och byggt ett hus som ska tjäna som skola och bibliotek. Det ska anordnas residens- och seminarieverksamhet, samtal och sommarskolor, men den centrala pedagogiska idén är att försöka utplåna skolans hierarkiska tanke och skapa en hållbar miljö. Gamla tekniker som att samla in regnvatten kombineras med nyutvecklade och miljövänliga tekniker, som solpaneler.
Vad händer härnäst för Vis, Kroatien, Europa? De stora frågorna handlar om framtiden. Vad kommer hända med de små medelhavsstäderna som på bara några år lockat miljoner och åter miljoner nya gäster? Hur kommer turismen och flygandet att påverka den fortsatta kommodifieringen av naturen och det förflutnas kulturarv?
Kanske är ett svar på dessa ständiga kriser platser som Horvats skola.
På så vis får små, autonoma och transnationella skolor som vårdar det kulturhistoriska arvet agera motvikt till det nationalistiska och marknadsorienterade perspektivet som präglat det postjugoslaviska området.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Flyktingar och smugglare – mer än offer och förövare
LÄS MER:Inga ursäkter hjälper barnen som växer upp här
LÄS MER:Erdoganvänliga filmer är häpnadsväckande dåliga
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
