Maria Näslund: Recension: ”Välkommen till Tall Oaks” av Chris Whitaker

Missbruk, kidnappningar och sorg är tre av många teman i Chris Whitakers debutroman från 2016. Nu har den äntligen översatts till svenska och Maria Näslund har recenserat.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Det var många som upptäckte den brittiska författaren Chris Whitaker när hans roman ”Slutet blir vår början” kom ut på svenska förra året och Svenska Deckarakademin utsåg den till årets bästa översatta kriminalroman. Nu har även Whitakers debutroman från 2016 översatts och man inser snart att det här är en författare som aldrig har brytt sig särskilt om genrebeteckningar. ”Välkommen till Tall Oaks” handlar visserligen om ett brott och har en polischef i en av huvudrollerna, men den vågar också sträcka sig utanför deckarramarna.

Det börjar som ren skräck; en mamma berättar i ett polisförhör om när hennes treåring försvann. Hon hade koll på sin sovande son från ett annat rum genom en kamera och fick plötsligt se en clown sitta i gungstolen i rummet. Den Stephen King-doftande inledningen är så otäck att jag måste gå och kolla om dörren är låst.

ANNONS

Med dödsklocka på armen, utskrattad och mobbad för sin vikt och röst, lever han ett tillbakadraget liv med sin sjuka mamma.

Vi befinner oss i den fiktiva småstaden Tall Oaks i Kalifornien – inte bara namnet för tankarna till ”Twin Peaks” – där livet försöker pågå tre månader efter att lilla Harry försvann. Efter den gastkramande starten tar sig romanen vidare i ett annat tempo där djupaste sorg och frustration blandas med skruvad humor och en gnutta glädje och hopp. Harrys mamma Jess, som först lämnades av sonens pappa och därefter blev av med sitt barn, försöker att döva det outhärdliga med sprit, tabletter och sex. När en man i en sunkig bar ser sin chans att utnyttja henne och säger att hon ska ligga still ”för annars ska han göra henne illa på riktigt” svarar hon med ett skratt: ”För att någon skulle göra henne illa måste hon känna något.”

Det är en skildring av sorg som skriker av smärta. Men Whitaker parerar det mörkaste med parallella historier, spänning och en lång rad karaktärer – förteckningen av persongalleriet är nödvändig – och med humor. Mest underhållande är tonåriga Manny som vill se ut som och vara en gangster men inte riktigt har det som krävs. Han och andra figurer driver berättelsen framåt när utredningen står och stampar, men den egentliga huvudpersonen är kanske Jerry som jobbar i fotoaffären. Med dödsklocka på armen, utskrattad och mobbad för sin vikt och röst, lever han ett tillbakadraget liv med sin sjuka mamma.

ANNONS

Whitakers debut är en roman full av röster och med scener som doftar småstadsångest och drömmar. Personteckningarna har skarpa drag men landar ändå på fötterna i en berättelse som är svår att släppa.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Fyra finfina deckare för sommaren

LÄS MER:Fyra deckare att läsa i hängmattan

LÄS MER:Recension: ”Från och med nu” av Martina Haag

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS