Ludvig Köhler: Recension: ”Tecknen finns överallt” av Magnus Haglund

I Magnus Haglunds essäer är den rådande tidsandan alltid behagligt långt borta. I ”Tecknen finns överallt” fångar han den förhöjda känslan hos en riktigt bra konstupplevelse. Eftersom Haglund är skribent i GP gästrecenseras han av Ludvig Köhler.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Det händer att jag blandar ihop de litterära göteborgarna Magnus Haglund och Magnus Hedlund. Det är kanske ingen slump. De heter nästan likadant och har bägge en förkärlek för avantgardet i konst och litteratur. Just själva slumpen som konstnärlig metod har intresserat dem båda. Slumplitteraturen verkar ha lite fler fans i västra Sverige (även om svensk litteraturs grand old slumpman, Torsten Ekbom, var från Stockholm).

Finns det i Västsverige en större längtan efter det som är random?

Magnus Haglund är själv svag för förväxlingar och sammankopplingar. En typisk mening i hans nya bok, essäsamlingen ”Tecknen finns överallt”, är just: ”Det är underligt hur saker och ting hänger ihop.”

ANNONS

De mystiska sambanden och oväntade tillfälligheterna är många i bokens arton texter som tidigare har publicerats i olika kanaler. En del har gått att läsa här i GP, som en vacker essä om ett besök i författaren Folke Dahlbergs hus på Stora Röknen vid Vättern (31/7-17).

Haglund fångar skickligt den förhöjda känslan av en riktigt bra konstupplevelse när bitarna faller på plats och tecknen finns överallt. Texterna är som ett slags hemliga upptäcktsfärder. Det är inte alltid som parallellerna övertygar, men det är skrivet lekfullt och originellt.

Den kufiske uppfinnaren Bertil Enstöring i Jan Lööfs och Lars-Åke Kyléns barnprogram ”Skrot-Nisse” blir till exempel konceptnestorn Marcel Duchamp. Minnen av barndomens oändliga Monopol-partier kopplas ihop med finanskrisen 2008. En läsning av Stig Claessons ”Bönder” från 1963 blir till en försiktig argumentation mot vindkraftverksbyggen i känsliga miljöer. W.G. Sebald blir läst genom en lyssning av Brian Eno-albumet Before And After Science från 1978.

Associationerna leder ofta till en 70-talsuppväxt i ett Borås som Haglund, i motsats till stadens skamfilade rykte på Tiktok idag, kallar ”ett koncentrat av någonting större och vidare”.

ett annat 70-tal skriver Haglund som för att ge upprättelse åt ett decennium som ibland har blivit lika missförstått som staden Borås

Utställningen Bismak på Borås konstmuseum 1976 med konstnärer som Hans Gothlin, Örjan Wallert och Björn Bredström satte Borås på den internationella konstkartan. I ett trapphus i Borås Tidnings fastighet stod en ung Haglund och upplevde ”overklighetskänslan i verklighetskänslan” i neonljuset från den lilla bensinstationen bakom Allégatan.

ANNONS

Här odlades det livslånga intresset för skev popmusik och smal konceptkonst. ”Det fanns verkligen ett annat 70-tal” skriver Haglund som för att ge upprättelse åt ett decennium som ibland har blivit lika missförstått som staden Borås

Även 60-talet var viktigt, med dess konst och musik inte minst gäller det kretsen kring proggrockpionjärerna i Träd Gräs och Stenar (idag kallade kort och gott Träden) som tycks ha följt Haglund sedan barndomen.

De plötsliga hoppen till helt andra tider och platser tillhör Haglunds främsta trolleritrick. Ögonblick i Borås på 70-talet blir till givande samtal med likasinnade på 2010-talet. Haglunds popduo The Marble Fauns spelar förband åt det mystiska Malmöbandet Testbild! och han glömmer att posta en fickkniv till Ryszard Kapuscinski.

Han pratar om bob hund med broderikonstnären Ida-Lovisa Rudolfsson och om 60-talets konceptkonst med målaren Ulla Wiggen.

Den rådande tidsandan är alltid behagligt långt borta.

När man vandrar igenom essäerna glömmer man bort att tänka på vad det är för år och vad som står i tidningen. Det är helt enkelt roligare att fortsätta läsa och se vilka gömmor och hemliga ingångar som Haglund ska visa härnäst.

”Tecknen finns överallt” är något av en skattkista med nycklar till glömda och förbisedda platser och ögonblick i det som fram tills nyligen var eller fortfarande är.

ANNONS

Fotnot: Ludvig Köhler är författare och kritiker i DN. Magnus Haglund är medarbetare i GP kultur och gästrecenseras därför av Köhler.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Min del av Göteborg: Lindholmen av Magnus Haglund

LÄS MER:Köhlers brevbärardebut är sträv men lite lustig

LÄS MER:Recension: Laurie Anderson på Pustervik

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS