Att skräckmästaren John Ajvide Lindqvist inleder en kriminalromanserie utan spöken och vampyrer men med svettig action på en internationell spelplan har sin naturliga förklaring. Författaren har själv berättat att han fick chansen att provskriva fortsättningen på ”Millennium”-serien, som ska ta vid efter David Lagercrantz böcker, och att han snabbt fick feeling; det som skulle bli 70 sidor och ett synopsis var snart en hel bok – men manuset valdes bort (och som bekant är det Karin Smirnoff som fått jobbet).
Han gillade dock sin berättelse och tänkte att man kan ju alltid skriva om den och byta ut karaktärerna. Sagt och gjort, och här har vi nu resultatet. Det är en helt annan roman, men dess bakgrund gör sig påmind på olika sätt och är därför rimlig att nämna.
”Skriften i vattnet” följer den gängse formen för denna genre och inleds med en prolog där en midsommarfest på en brygga i Stockholms skärgård förvandlas till ett blodbad. Därefter förflyttas vi till deckarförfattaren och före detta polisen Julia Malmros som fått uppdraget att skriva fortsättningen på ”Millennium”-serien – ja, ni förstår; här väntar ett riktigt metaparty.
Julia inser att hon behöver hjälp med att gestalta Lisbeth Salander, eller snarare karaktärens komplicerade hackerkunskaper, och får kontakt med den betydligt yngre Kim Ribbing som kallar sig cracker och vet det mesta om hur man tar sig in bakom digitala väggar (och kanske också innanför frånskilda kvinnors hårda skal). Julia och Kim passerar snart fiktionen i fiktionen, så att säga, och bildar ett radarpar som ägnar sig åt privatspaning vid sidan av polisens arbete, men även i någon form av samarbete. Julias exman råkar vara kriminalkommissarie och är spaningsledare för det uppmärksammade fall som Julia rent bokstavligt snubblar över.
Humorn finns med hela tiden och sipprar fram i det mörka som något att hålla fast vid (och då menar jag inte bara att Kina-experten på UD heter Bruce Li).
Jag saknar varken skräck eller övernaturliga inslag när Ajvide Lindqvist hoppar på det snabba och bredspåriga thrillertåget. Han har behållit sin språkliga finess, lyfter fram sin humor och han tecknar skickliga personporträtt som gör karaktärerna trovärdiga i en skruvad verklighet. Julia, och kanske ännu mer Kim, kommer med allt sitt bagage nära läsaren och det gäller även den fjortonåriga Astrid som tecknas med varsam hand. Jag är också mycket förtjust i exmaken Jonny som får vara barnsligt bitter och extremt fyrkantig, men som man inte enbart skrattar åt utan i stunder kan känna med.
Humorn finns med hela tiden och sipprar fram i det mörka som något att hålla fast vid (och då menar jag inte bara att Kina-experten på UD heter Bruce Li). Författaren leker med genren samtidigt som han är en del av den, vilket är en konst som han oftast behärskar.
Hur det går för Julias ”Millennium”-bok ska inte avslöjas, men man kan säga att Ajvide Lindqvist rent generellt är bra på att ta tillvara och använda sina erfarenheter. Att han bäddat in denna historia i sin thriller är en underhållande ingrediens men den vävs också ihop med själva deckarintrigen utan större problem. Jakten på mördarna växer till en spännande berättelse med kopplingar till flera länder och vi bjuds på fullmatade actionscener som skulle göra sig bra i tv.
En invändning är att väl många händelser längs vägen bygger på slump och inte så sannolika sammanträffanden. Dock kan man köpa att världen är liten när boken är bra.
”Skriften i vattnet”, som alltså har etiketten ”Blodstormen 1”, slutar med ett praktexemplar till cliffhanger som vrålar att ”Blodstormen 2” är här inom en snar framtid.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Spindeln” av Lars Kepler
LÄS MER:Mörkret är tillbaka – här är oktobers bästa deckare
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
