Jonas Thente: Recension: ”Prosa 1” och ”Prosa 2” av Jon Fosse
I slutet av 80-talet blev jag besviken på Jon Fosses strama, minimalistiskt slutna prosa. Sedan dess har en internationell litteraturvärld gång på gång poängterat hur fel jag hade. ”Prosa 1” och ”Prosa 2” är fängslande på ett befriande sätt, skriver gästrecensent Jonas Thente.
Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.
Denna artikel är endast för prenumeranter.
2 månader för 1 kr!
Få full tillgång till allt innehåll på gp.se. Ingen bindningstid.
Under 30? Då har du extra förmånliga priser.
Visa allt som ingår
Redan prenumerant? Logga in för att läsa: