Deepti Kapoor
En ond tid
Översättning: Julia Gillberg
Bonniers
Fattigdomen jäser under ytan i indiska Deepti Kapoors thriller ”En ond tid”. Kartan som föregår den drygt 500 sidor långa historien har mörka skuggor men de utsatta orterna kunde vara en del av en romantisk västerländsk Indienturists rutt: Delhi, Rajastan, Uttar Pradesh, Bombay, Goa … och så lite längre norr ut: Punjabs huvudstad Chandigarh (med sina märkliga parlamentsbyggnader signerade Le Corbusier) och ännu längre norrut, Manali, smekmånadsstaden vid foten av Himalaya.
Det är dock varken fråga om turism eller smekmånad. Tvärtom. ”En ond tid handlar” om ett våldsamt Indien där modernisering och möjligt ökat välstånd går hand i hand med korruption, kriminalitet och en sorts social implosion. När människor, mark och livsformer köps upp för astronomiska summor bryter den sociala ordningen samman. Det är som om meningen med livet, traditionen och varje dittillsvarande upprättat samband förflyktigas. Den som inte drivs av omoral och egennytta, drivs snart av missbruk och bortträngd skam. Det låter måhända som en konservativ partsinlaga, men är nog snarare den forna Delhi-journalisten Deepti Kapoors sorgesång över det moderland som hon valt att lämna för Europa.
Kapoor excellerar i miljö- och personskildringarna.
Romanen, som sägs vara den första i en tänkt trilogi, berättas genom ögonen på tre unga personer – och tecknar samtidigt tre samhällsskikt: playboyen Sunny, arvtagare till den lika mäktiga som fruktade familjen Wadia, Sunnys tjänare Ajay sprungen ur de fattigaste av omständigheter och såld som arbetskraft i utbyte mot en skuld redan i tioårsåldern och så Delhi-journalisten Neda, med rötter i den indiska kultureliten. Sunny och Neda blir tidigt i romanen passionerat förälskade, lite oklart varför, som det kanske kan få vara med kärlek? Och Ajay offras till synes i romanens första scen, när han redlöst berusad sitter i en bil som precis kört ihjäl fem personer.
Kapoor excellerar i miljö- och personskildringarna. Särskilt porträttet av Ajay är hjärtskärande, och samtidigt genretroget. En korrekt, vänlig, artig ung man som, när så krävs, blixtsnabbt tar livet av folk. Men sen blir det för refererande och stillastående. När personerna väl är presenterade, deras relationer etablerade och övergreppen blivit vardag, är det som om romanen börjar vänta på sin nästa del. De sista raderna anger att Ajay inte är utskriven ur historien.
Läs mer:
LÄS MER:Recension: ”Vaccinjägaren” av Nils Bergeå och Richard Bergström
LÄS MER:Recension: ”Hittebarnet i Kyjiv” av Lars Andersson
LÄS MER:Recension: ”Adoptionerna” av Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
