Martin Engberg: Recension: ”Befrielsedagen” av George Saunders

I den starkaste novellen i George Saunders nya bok ”Befrielsedagen” har en pajas i ett nutida USA nyss lyckats avskaffa demokratin. Novellerna är ofta absurda – men hur långt från verkligheten ligger de egentligen, frågar sig GP:s recensent Martin Engberg.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Den som oroar sig för att litteraturen förlorats till autofiktionen, eller generiska relationsromaner om medelklassen, har alltid George Saunders. Få andra kan som han demonstrera fiktionens möjlighet både som litteratur och samtidsskildring. Hittills har två novellsamlingar utkommit på svenska, samt författarens enda roman, ”Lincoln i Bardo”. Det är en utflippad och underhållande bok, men även om den är mycket saundersk, påminner hans återkomst till novellerna i ”Befrielsedagen” om att det är där hans särart koncentreras. Niclas Nilsson har stått för samtliga översättningar, och det är imponerande vad han åstadkommit med en stil som i så hög grad präglas av talspråk.

ANNONS

Typiska saker i en Saunders-novell: en man jobbar som ghoul på en underjordisk nöjespark som aldrig får besökare. En överbeskyddande mamma vars son blivit puttad av en uteliggare fantiserar ömsom om sagor hon ska skriva om hushållsföremål, ömsom om hämnd. I titelnovellen, ”Befrielsedagen”, ingår jaget i en livegen talkör. Med hjälp av den bjuder mannen i huset sin bekantskapskrets på tematiska konserter.

Medan den mänskliga orgeln framför ett verk som handlar om kriget mot den amerikanska ursprungsbefolkningen, går en aktivistgrupp till attack för att befria den – varefter tumult utbryter där gränsen mellan gestaltad historisk fantasi och verklighet kortsluts i huvudpersonens hjärna.

De scenarier Saunders målar upp är ofta absurda, men det går att fråga sig hur långt ifrån verkligheten de egentligen befinner sig.

Knasigt? Ja. Och då har jag inte ens nämnt att kvinnan i huset använder talkören för att skapa erotiska fantasier som hon onanerar till.

Saunders låter alltid huvudpersonernas sätt att tänka och uttrycka sig genomsyra novellerna. Även de som berättas i tredje person ligger alltid närmare den inre monologen än ett distanserat iakttagande.

På det sättet visar han, i novell efter novell, hur vi lever djupt rotade i våra subjekt, begränsade av vår språkliga förmåga att förstå världen. Men även om den individuella tankevärlden kan framstå som nog så egen, består den alltid av kollektiva fantasier och värderingar. Vi har de ord samtiden ger oss.

ANNONS

De scenarier Saunders målar upp är ofta absurda, men det går att fråga sig hur långt ifrån verkligheten de egentligen befinner sig.

Var går gränsen för människan som vara? Ja, vi hjärntvättar inte och omprogrammerar människor för att använda dem som instrument, eller för att skapa en argsint mobb. Däremot kan vi beställa hem kexchoklad med Foodora, och blunda för vilka som egentligen tillverkar våra kläder. På tv låter vi oss underhållas av människor som isolerats halvnakna på en ö för att tävla mot varandra med sina kroppar. I morgon?

Saunders har en osviklig förmåga att lyssna in var begären och de moraliska konflikterna finns i samtiden och hur de förhåller sig till historien, inte minst den koloniala amerikanska historien.

Möjligen är det inte en slump att ”Befrielsedagen” är hans mest dystopiska bok?

Den novell som kanske bäst visar på detta, och som utgör samlingens starkaste, är också en av de mer lågmälda. Den utspelar sig i slutet av innevarande decennium. En ”pajas” har just lyckats avskaffa demokratin. Överallt finns ”lojalister” beredda att ange sina medmänniskor.

En morfar skriver till ett vuxet barnbarn som bett om råd, eftersom vänner till honom fått problem med regimen. Kontentan av morfaderns ömsinta resonemang är skräckinjagande i sin enkelhet: det är för sent, och det går inte att avgöra exakt när det blev det.

ANNONS

Den som kan läsa den novellen utan att rysa, med Donald Trumps försök att ogiltigförklara ett demokratiskt val färskt i minnet, hör nog hemma på Nordpolen.

Alla andra rekommenderar jag att läsa George Saunders.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Amerika är ett spöke i mörkret

LÄS MER:Recension: ”Fri kärlek” av Tessa Hadley

LÄS MER:Succédebut som visar litteraturens kraft

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS