En aktuell kanadensisk debattbok om yttrandefrihet har titeln I’m Right and You’re an Idiot. Eftersom du inte tycker som jag är du en idiot. Så ser mycket av meningsutbytet i offentligheten ut, inte bara på nätet, och samtidigt som invektiven yr har vi fått ett samtalsklimat med nya politiska tabun och ideologiska hämningar.
I Sverige tenderar vi att ta olika friheter för givna, vilket lätt kan straffa sig när lagstiftarnas entusiasm för tryckfriheten visar sig svag och opinioner både till höger och till vänster lättvindigt aktiverar impulsen att vilja stoppa förhatliga möten, sammanslutningar, texter eller pjäser.
I långsiktig belysning
Två nya amerikanska böcker - historikern Sam Lebovics Free Speech & Unfree News och juristen Laura Weinribs The Taming of Free Speech – tar yttrandefriheten väldigt mycket på allvar och placerar den i långsiktig belysning. Det fria ordet är närmast heligförklarat i USA, skyddat i konstitutionen, men ständigt trängt av kommersiell och politisk makt. För hundra år satte Walter Lippman, stridbar skribent och kommentator, fingret på ett inneboende problem i demokratin. Yttrandefriheten innebar för honom ingen garanti för att allmänheten fick den kunskap den behövde för att bli goda demokrater.
I sin bok drar Sam Lebovic också slutsatsen att amerikanerna värderar möjligheten att uttrycka sig fritt högre än tillgången till allsidig information, det som Lippman talade om som ”frihetens motorväg”.
Ägarkoncentration och hemligstämplingar är självklara hot mot det fria ordet, men i Sverige verkar de etablerade medierna mer intresserade av vad som sprids i nätets träskmarker. Det är ett perspektivskifte som ger journalistiken en problematisk moraliserande framtoning.
En försvagning?
Just därför är det välkommet med Lebovics och Laura Weinribs principiella diskussioner. Weinrib påminner om hur medborgarrättsorganisationer som American Civil Liberties Union från början drev frågan om arbetarnas ”rätt till agitation” medan reklambranschens lobbygrupper i dag med ett tonfall som förefaller en smula kränkt pläderar för ”kommersiell yttrandefrihet”. Hon verkar se det som en uttunning, kanske en försvagning, att ACLU anslutit sig till en allmän plädering för allas rätt att yttra sig.
Men vilket är alternativet till universella rättigheter? I en värld med expansiva särintressen finns goda skäl att gå emot dem som vill censurera och begränsa våra tankar.
Thomas Jefferson, en av USA:s grundlagsfäder, formulerade den idealistiska tanken att det är bättre med tidningar utan en centralmakt än med en regering utan tidningar. Fritt blås, alltså, utan regleringar från staten. En liberal syn fick fäste med övertygelsen att det som stämmer kommer att segra i korsdraget mellan sanningar och falska nyheter.
Ville stärka public service
President Franklin D Roosevelt lät sig dock inte övertygas. Han såg ”freedom of the news” som viktigare än ”freedom of the press” och ville stärka public service. Någon måste ta ansvar för allvaret i tillvaron. Följdriktigt vill Donald Trump nu sänka den granskande journalistiken.
Och vi kommer inte heller undan frågan: Hur blir demokratin om folk säger vad som helst utan att veta någonting?
