GP:s Britt-Marie Mattsson tar ett djärvt grepp med nya romanen Projektet. Ambitionen att skildra en vanlig mans väg till den yttersta makten är spännande. Men romanens karaktärer är som klippdockor, utan större djup.
Läsaren av Projektet måste köpa en del premisser för att följa med på resan. Till exempel att inga politiker verkar drivas av några som helst visioner, annat än om sin egen framgång. Om några av politikerna hade tänkt förbättra världen är de hursomhelst för aningslösa för att hänga med i svängarna när Projektets huvudperson Peter Carlsson intrigerar och tar makten.
Västgöten Peter Carlsson föddes som Ansgarius Carlesten. Han bytte namn och lämnade Falköping så fort det gick, för att påbörja en framgångsrik karriär som konsult i Stockholm. Nytt namn, nytt liv. En familj skaffar han också, med en omtänksam och kompetent fru och två fina barn.
Läsaren får följa Peter när han får i uppdrag att hjälpa en trio som vill ta över makten i ett borgerligt parti.
Projektet är en skruvad roman. Vi får ränksmideri på hög nivå, ett tänkbart mordfall, snabba resor över Atlanten och osannolika kupper där Peter lyckas förmå partiet att byta namn och byta ledning utan att någon gör motstånd. Om romanen hade varit mer humoristisk hade den kunnat dra åt satirhållet.
Intrigen är späckad och full av röriga trådar. Allt berättas och beskrivs, snarare än gestaltas.
Britt-Marie Mattsson vill – tror jag – berätta om en förändrad politisk karta, där makten finns hos den som har kontroll över informationen.
Det är en intressant och skrämmande ny värld hon vill beskriva, där så kallad ”big data” från tekniker är viktig både i reklamsammanhang och för dem som vill påverka politiskt.
Idén är god, ämnet intressant. Men som roman når Projektet inte fram.
Fotnot: Britt-Marie Mattsson är medarbetare i Göteborgs-Posten. Lena Kvist, kulturchef Borås Tidning, recenserar därför hennes roman.
