”Jag vill inte se katter. Jag är för fan pälsallergiker och djurovän. Jag vill välja bort katter” skriver Marcus Berggren i dagens krönika som handlar om valfrihetens förbannelse – utom när det verkligen gäller.
”Jag vill inte se katter. Jag är för fan pälsallergiker och djurovän. Jag vill välja bort katter” skriver Marcus Berggren i dagens krönika som handlar om valfrihetens förbannelse – utom när det verkligen gäller. Bild: Anton Atanosov

Marcus Berggren: Ska inte staten vara som en snäll Stalin?

Frukostpålägg, förlossning, vård och skola. Marcus Berggren får stressutslag av att tvingas välja hela tiden. Däremot vill han välja kultur – men blir i stället serverad färdiga spellistor, glansiga skitserier från Netflix. Och katter.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Förlåt för en spaning äldre än Arne Weises barnbarn MEN:

Har inte den nya statsreligionen “valfriheten” kommit att bita oss hårt där bak tills det svider? Kan man välja bort valfriheten?

Det är väl inga nyheter för någon att staten inte längre tillhandahåller det bästa alternativet av samhällsfunktioner så som kollektivtrafik eller vård och skola. I stället såldes allt som gick att sälja som på lågstadiets julbazaar och varför? SPOILER: de rika skulle bli rikare. “Döööööhhhh!”

Men så frankt kunde inte ens moderaterna tala när det här begav sig utan man sa i vanlig gammelkapitalistisk anda att “konkurrensen skulle ge medborgarna de bästa alternativen”. Har det då blivit så? Fan vet jag! Jag är ingen expert på apotek och tågbolag! Och det är just det som är min simpla poäng här?

ANNONS

Ska inte staten vara som jultomten: en snäll Stalin som bara tar hand om sådant vi inte begriper

Hur kan jag, en simpel mugglare med lån och knäskador, förväntas genomleva vareviga dag som i ett tröttsamt tv-spel där man gång på gång ska välja vilken dörr man ska gå igenom?

Jag får ju stressutslag av att välja frukostpålägg!

Nu tvingas jag ögna broschyrer för livsviktiga saker som mitt barns vård och min pension. Vad har vi staten till egentligen? Är det bara en affär? Ska inte staten vara som jultomten: en snäll Stalin som bara tar hand om sådant vi inte begriper så att vi kan fokusera på att vara sköna mot våra nära och kära?

När min fru födde barn fick hon hem en lapp där hon skulle fylla i till punkt och pricka vilken förlossningsvård hon ville ha. Hon hade aldrig fött barn. Kalla mig galen men vore det inte på sin plats att en utbildad läkare hade lite egna tankar på vad som kan tänkas att behövas vid ett barns tillblivelse? (Förlossningen då alltså INTE steget innan).

Vi har blivit itutade att lifestyle är allt. Att vi själva väljer vår egen coola livsstil och att det är det som definierar oss som unika individer.

Absolut, kommunismen gick åt helvete. Men det gjorde fanimej konsumismen också.

Vi är inte unika. Vi är alla lika. Lika lurade att valfrihet är frihet när det bara är ett tjötigt fängelse. Absolut, kommunismen gick åt helvete. Men det gjorde fanimej konsumismen också.

ANNONS

I kommunismen kanske vi var en smula begränsade men det är vi nu också men har fått ”möjligheten” att köpa oss fria.

Det finns dock vissa saker man som individ och innehavare av hjärnbark borde vilja välja och det är vilken kultur man konsumerar. Vad man ser på och vad man lyssnar på.

Men där orkar ingen välja och Spotify har sina färdiga listor köpta av skivbolagen, Netflix rekommenderar sin egenproducerade skit och i sociala medier bara slumpas det fram klipp på katt efter katt efter katt.

Jag vill inte se katter. Jag är för fan pälsallergiker och djurovän. Jag vill välja bort katter.

Jag vill inte se katter. Jag är för fan pälsallergiker och djurovän. Jag vill välja bort katter. Jag vill inte lyssna på Veronica Maggio och jag vill inte se Netflix nya, platta, glansiga skitserie i ingenmanslandet mellan komedi och drama med samma sju fulsnygga skådisar jag glott på varje dag nu i tio år.

Men det går inte att välja bort. Det bara ligger där serverat och vi bara tuggar i oss för vi orkar väl inte göra fler val efter en hel helvetesdag i den här liberala mardrömmen.

Om Spotify åtminstone hade gjort vårdcentraler. Då hade de i alla fall kunnat rekommendera en.

Läs mer i GP Kultur:

ANNONS

LÄS MER:Bara bebisar vet hur man ska leva livet

LÄS MER:Hur är det att vara gammal och sur, Peter Dalle?

LÄS MER:Är diktatur så dumt egentligen?

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS