För vissa kommer beskedet att Klas Östergren, Kjell Espmark och Peter Englund lämnar Svenska Akademien som en glad nyhet. Många anser att den anrika kulturinstitutionen bör förändras i grunden, att stolarna inte ska vara på livstid. Andra att verksamheten är en elitistisk relik från en svunnen tid som bör störtas helt och hållet.
LÄS MER:Östergren och Espmark lämnar Svenska Akademien
Jag sällar mig inte till något av dessa läger. Tvärtom tycker jag att Sverige har mått och fortfarande mår bra av denna kanske enda institution som inte snurrar kring samma tidsaxel som resten av vårat upptrissade reaktionssamhälle. En intellektuell senat som spelar efter andra spelregler än oss andra och i ett syfte: att upprätthålla den självständiga tanken och humanistiska anden.
Att Klas Östergren, Kjell Espmark och Peter Englund lämnar Svenska Akademien är därför oansvarigt. De är medlemmar av en unik, anakronistisk verksamhet som de blivit invalda i för att bevara och förvalta. Ett förvaltande som i mångt och mycket består i att bevara verksamhetens rykte och status som upphöjd utnämnare av snille och smak. Från den dag en ledamot får sin stol är det ett ansvar som denne bör axla med största allvar och bortom sina individuella intressen. Också när det inte känns bekvämt. Också när andra i Akademien framstår som svin. När ens eget namn riskerar att befläckas. Kanske framförallt då.
För det är ju bara personerna i Akademien som har möjligheten att förändra den. Kämpa för att göra saker bättre igen. Delta i det sävliga arbetet att långsamt bygga upp det raserade förtroendet. Vi vanliga dödliga kan ju faktiskt bara stå utanför och titta på.
När de tre herrarna nu lämnar Akademien gagnar det möjligen Östergrens, Espmarks och Englunds egna namn, men sannerligen inte verksamheten. För Svenska Akademien står på gränsen till en avgrund nu, med fem stolar tomma vars innehavare står och pekar finger mot de kvarvarande 13. För allt från mobbning och ohållbart arbetssätt till att hålla misstänkta sexualbrottslingar om ryggen i stället för att konfrontera dem.
LÄS MER:Delar av utredningen mot Kulturprofilen läggs ner
De tres avhopp sätter ett tydligt exempel: de som stannar kvar accepterar missförhållandena. Missförhållanden som, är jag rädd, är grövre än allmänheten vet om, med tanke på att inte bara den i ärlighetens namn redan från början ganska tveksamma akademiledamoten Östergren utan också nestorn Espmark och f.d. ständige sekreteraren Englund lämnar.
Kvar lämnas allmänheten med bilden av ett gäng moraliskt korrupta elitister som knappt kan förmå sig till att plocka fram en ordentlig nobelpristagare utan istället väljer första bästa skiva i skivsamlingen. Vem är intresserad av vad de tycker? Vem vill ta emot ett sånt gängs pris?
Nej. Tyvärr har Espmark, Östergren och Englund nog startat en lavin som blir svår att stoppa.
