Man ska vara rätt korkad för att leka med jordens termostat. Det kan vara riktigt riskabelt. Och påverka väldigt mycket mer än enbart temperaturen.
Under den senaste nedisningens köldmaximum för 20 000 år sedan, när den globala årsmedeltemperaturen låg nästan sex grader under dagens, sträckte sig den flera kilometer tjocka skandinaviska inlandsisen ända ner till norra Tyskland. Men också den uppvärmning som följde och gjorde planeten betydligt mer gästvänlig bjöd på tämligen spektakulära specialeffekter. Under ett intervall för mellan 14 500 och 14 100 år sedan, till exempel, steg havsytan med fem meter varje århundrade. Sådan är alltså skalan – i ett paleoklimatologiskt perspektiv – på den naturliga klimatvariationen på vår planet. Det tål att tänka på.
För en vecka sedan publicerade Världsbanken en larmrapport – gjord av klimatforskningsinstitutet i Potsdam – om livsvillkoren i en ”fyragradersvärld”. Alltså en värld där den globala årsmedeltemperaturen är fyra grader högre än under förindustriell tid och drygt tre grader högre än idag. Om den nuvarande globala utsläppstrenden håller i sig skulle vi kunna befinna oss i en sådan värld vid nästa sekelskifte, i allra värsta fall om kanske bara femtio år.
Torkkatastroferna, översvämningarna värmeböljorna i fyragradersvärlden drabbar Afrika särskilt hårt, men ingen del av klotet kommer att att vara förskonad. Stora områden i Sydeuropa förvandlas till öken eller halvöken. Och det allt mer försurade havsvattnet kommer att bidra till att ta död på alla korallrev och därmed minska fiskbestånden kraftigt. Hela länder – i synnerhet i Söder – kan mycket väl komma att kollapsa på grund av klimatrelaterade försörjningsproblem.
Världsbankschefen Jim Yong Kim hoppas att rapporten ska få oss att handla, ”chock us into action”. I det perspektivet är det lite synd att rapporten helt förbigår den på långt sikt värsta tänkbara följden av den nuvarande utsläppstrenden. Nämligen den att en fyragradersvärld mycket väl – på grund av tinande metanhydrater eller andra mardrömslika återkopplingar i klimatsystemet – skulle kunna ge upphov till en ännu mer helvetisk femgradersvärld eller sexgradersvärld. Och därmed beröva oss alla möjligheter att påverka vår klimatframtid.
Det är alltså mycket som står på spel under det klimatmöte som börjar i Doha idag och under de klimatmöten som kommer att följa. Och det finns ingen ursäkt för ett land med Sveriges ekonomiska och politiska resurser att inte göra mycket mer på klimatområdet än hittills – vad gäller utsläppsminskningar, politiskt alliansbyggande och klimatrelaterad forskning. Det finns ingen ursäkt alls.
Nils-Aage Larsson är frilansskribent. Han tycker paleoklimatologi är intressant. Men ofta skrämmande.
