Joanna Górecka: Min dagbok är ett småaktigt helvete av förtal och bantning

I den nya dagboksappen Journal kan användaren ösa ur sig av sitt själsliga avfall. Frågan är hur uppriktig man egentligen kommer att vara när allt riskerar att hamna i ett moln, skriver Joanna Górecka.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Apple har lanserat en ny dagboksapp i sin senaste uppdatering, Journal. En app ”där man kan reflektera över såväl stunder i vardagen som särskilda livshändelser”.

– Med Journal kan man enkelt bevara starka och rika minnen samt uttrycka tacksamhet med hjälp av intelligent informationshantering, säger Apples Bob Borchers i ett pressmeddelande.

Jag blir förvirrad. Min analoga dagbok är verkligen inte ett ställe där jag bevarar starka minnen eller uttrycker tacksamhet. Det är ett småaktigt inferno, bara massa negativ visualisering, förtal och väldigt döda hästar jag fortsätter slå på. Klagomål på obesvarade mejl och typ tankar om min vikt.

Till skillnad från Apple betraktar jag dagboksskrivandet som ett avfallssystem, en stor soptunna för det som inte riktigt passar i möblerade rum. Det är bara: den och den är en subba, omkretsen på min överarm, varför använder jag så mycket smör. Dagboken är mitt eget personliga darknet, minus barnporr och bitcoins. Jag fattar inte bitcoins.

ANNONS

Jaget är ett påhitt och man hittar på sig själv genom sin dagbok

Självklart oroar jag mig för vad som händer om jag plötsligt biter i gräset. Är det det här som blir den enda dokumentationen av mitt inre? Men ändå känns det mörkare att mina efterlevande skulle behöva bläddra efter mig bland Tim Cooks förprogrammerade tacksamhetsövningar än att läsa mina tankar om smör. Det är ju ändå så att en dagbok har ganska lite att göra med sanningen.

”Jagets skildring av sig själv är sannerligen stor fiktion”, sa författaren Sheila Heti om dagboksskrivande i en intervju med AnOther Mag nyligen. Hon har publicerat tio års dagboksanteckningar i högaktuella ”Alphabetical Diaries”, en bok som redan kultförklarats av Zadie Smith.

Heti har matat in sina dagboksinlägg i Excel och sorterat dem i bokstavsordning i stället för att ordna dem efter datum, en svindlande lek med kontinuitet, framåtrörelse och perspektiv. Jaget är ett påhitt och man hittar på sig själv genom sin dagbok, säger hon.

När jag var barn läste jag och några vänner varandras dagböcker ibland. Jag minns inte varför, kanske för att bevisa att vi inte hade hemlisar för varandra. Givetvis blev dagboksskrivandet kokett och performativt men också pirrigt. Man kunde smyga in passivt aggressiv kritik, skryt eller bekännelser som man inte vågade ta mano a mano. Kommunikation förklädd som generöst framdukade privata bekännelser.

ANNONS

När vi slutade med sånt (för att dagböckerna faktiskt började fyllas med privata bekännelser på riktigt, mer än att vi alla gillade klassens dampbarn) började jag fantisera om andra mottagare. Ibland var det med tanke på framtida barnbarn, ibland gav jag dagboken själv en agens och identitet som jag hade sett andra göra i dagboksromaner.

Som om det inte redan fanns alldeles för många möjligheter att förställa sig idag

Många har frågat sig vem som egentligen blir mottagaren om man använder Journal. Riskerar privata reflektioner från påskmiddagen att hamna i något moln, en pampig buffé för samarbetspartners? Apple försäkrar att integritetsskydd är centralt i appen. Kanske borde man också fråga sig vem som blir avsändare – man får nämligen skrivförslag från Apple med hjälp av information som samlats från andra appar: ”Förslagen som bygger på användarens aktivitet innehåller skrivuppmaningar som kan leda till meningsfulla insikter, medan de dagliga uppmaningarna lägger fokus på bland annat tacksamhet, vänlighet och syfte.”

Du får alltså riktigt friskvårdskavat AI som medförfattare. Som om det inte redan fanns alldeles för många möjligheter att förställa sig idag.

I ett marsavsnitt av Talkshow i P1 om dagboksskrivande sa författaren Lydia Sandgren att hon vill bränna sina dagböcker. Det vill jag också, med en ogräsbrännare. Ändå skrotar de vidare i en låda, trots att varje försök till läsning är ett skambad. Men det är just det som är poängen. De ligger där som ett vaccin om jag skulle råka bli alldeles för belåten någon gång. Dagboken är ett sätt att inte låta mig själv komma undan.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Meghan vill rädda världen en nötkräm i taget

LÄS MER:Det räcker inte med att spy blod för att bli känd i dag

LÄS MER:Så tog mjölken sig in i bokhyllorna

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS