Nu ska ett nytt designprogram tas fram för Avenyn – igen – och Skeppsbron ska bebyggas – igen – och Heden ska kanske inte alls bebyggas – igen.
Vad är det som säger att det kommer lyckas den här gången?
I Göteborg, på Gustaf Adolfs torg, är det ”måndag hela veckan”. Det är som att politikerna fastat i en tidsspiral. De klubbar igenom samma byggprojekt om och om och om igen, vevar som Kalle Anka, utan att minnas att, visst ja, det här har vi redan haft medborgardialog om, göteborgarna har sagt sitt, det är dags att sätta spaden i jorden.
LÄS MER:Varför kan inte Heden få se ut som den gör?
Som med Heden. 2013 fick fem arkitektlag i uppgift att tävla, att rita på alla 40 000 kvadraten. 2015 prutades uppdraget ner till bara någon långsida. Och sedan dess … tyst.
Tyst som på Heden.
Jag undrar, vad kostar allt detta velande?
Och är det ens lagligt? Får man lov att missbruka medborgarna på det här sättet, deras tillgångar och goda vilja, gång efter gång efter gång?
För det är ju inte som att förutsättningarna plötsligt förändrats. Städer omdanas inte över en natt, städer är robusta strukturer. Och visst, att bygga nytt, att addera till den där gamla stadsplanen, kan vara rejält ångestframkallande, du lämnar ofrånkomligen djupa spår. Men samtidigt är reglerna glasklara, spelplanen är satt. Allt som krävs för ett lyckat slutresultat är kunskap och kreativitet. Och kontinuitet.
Den målmedvetne beställaren saknas. Den som tänker bortom mandatperiodens fyra år.
Det där sista är Göteborgs problem. Kunskapen och kreativiteten finns, om inte bland tjänstemännen så definitivt bland stadens privata arkitekter – det visade flera av Hedenförslagen från 2013. Men den målmedvetne beställaren saknas. Den som tänker bortom mandatperiodens fyra år. Den som vägrar göra kortsiktig partipolitik av det mest långsiktiga vi har, arkitektur och stadsplanering.
Denna politiska opportunism märks i hanteringen av Skeppsbron, Avenyn och Heden. Kajens utmaning är förstås inte att där saknas bostäder i mysig Hansestadsstil. Och paradgatan må vara sliten, men det är inte det som gör den trist och intetsägande. Och självklart är fotboll bra för folkhälsan, men det är ju golf också.
Kärnfrågan är i stället bristen på boende. Skeppsbron är nu tänkt att bebyggas med ynka 450 lägenheter – bara runt 800 lyckligt lottade kommer få möjlighet att bo där, på en gräddhylla med 40 meterskaj intill Sveriges största älvrum. På kilometerlånga Avenyn bor inte ens 300 personer. Och i Hedens svarta rymd kan absolut ingen höra dig skrika.
Vilken politiker opponerar sig mot detta limboläge? Alla påstår sig förstås vilja befolka centrum, men ingen förespråkar de genomgripande ingrepp som faktiskt fordras. Att propagera för arkitektur i gammal stil är uppenbarligen lättare, att rekommendera glamour à la Champs-Élysées eller fotboll och bandy och en rackabajsare på sidlinjen ger tydligen mer lättvunna poäng.
Hur man löser dilemmat är inget mysterium: bygg högt och tätt på Skeppsbron, avkontorisera Avenyn, rulla ut Vasastans täta rutnät över Heden (fotbollsplanerna kan flyttas upp på taken).
Först då kommer stadslivet.
Detta har jag påtalat i över tio år nu.
Vevar som Kalle Anka.
Läs fler kulturkrönikor av Mark Isitt:
LÄS MER:Staden är ingen plats för individualister
LÄS MER:Svenska arkitekter är sämst i Norden
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
