Det smärtar mig att säga, men som tonåring hade jag inte så mycket gemensamt med Cécile i Françoise Sagans sommardänga ”Bonjour tristesse”. Cécile åt bara en apelsin till frukost på en rivieranveranda och tog sen ett dopp i Medelhavet. Jag åt alltid en hel och rejäl tonårsfrukost med lingongrova för att jag inte fick ha en ätstörning för mina föräldrar, även om jag försökte.
Cécile är blasé kring sex redan innan hon har haft det, och sen när hon har haft det är hon fransk och blir inte särskilt attached utan bara: åh, intressant. När jag var tonåring kände jag anknytning till en registreringsskylt som hade samma initialer som killen jag var kär i.
Så utspelar sig den lilla boken med incestuösa anstrykningar, Elektrakomplex, och ett tragiskt slut. All hud är solbränd, pappapojkvännen är solbränd, de går på casino, barnen röker.
Jag läste ”Bonjour tristesse” under min sista sommar med tandställning och den gjorde våldsamt intryck på mig. Sen gick jag runt och försökte vara obrydd som Cécile. (Att inte bry sig har tyvärr aldrig kommit naturligt för mig, men jag försökte verkligen.) Tänk, att bara nonchalera mat och ligg.
I stället sitter du där, utvilad, med höga halter av vällust och tror att du är något
Och precis som alla överbeskyddade och stela tjejer som läst boken sen 1954 blev jag rökare lagom till rötmånad. Sommarläsning är väldigt farligt, särskilt för astmatiker.
När det skrivs om sommarläsning brukar det vara till bilder av hängmattor, klippor, saltade solsängar. Trygga, loja kroppar med slitna stranddeckare, ofta med grötiga beskrivningar av skrynkliga och sandiga boksidor (det är för mysigt, nästan så att man får den där äckliga känslan av att bli lite groomad).
Men det är bedrägligt. Man borde verkligen beakta sommarläsarens utsatthet. Plötsligt frigörs massa tid och kognitivt armbågsrum, man står sårbar och lättmottaglig för yttre och inre påverkan. Tiden och identiteten är ur gungning, dygnet är upp och ner. De samhällsmekanismer som håller dig i schack under vardagen är ur tjänst: pendeltider, fuktskador under kylskåpet, Lex Ida-bråk i brf:en.
I stället sitter du där, utvilad, med höga halter av vällust och tror att du är något. Kanske är du vid Medelhavet eller i någon stuga du erövrat vid ett dödsbogräl och andas in lite asbest från kaklet varje dag. Troligen är du lite full. Allt kan hända.
Nej, jag är väldigt försiktig med sommarläsning. Jag vet att de böckerna lever kvar på ett helt annat sätt, klibbar sig fast i dna som blötdjur. Faktum är att de har varit så formativa att jag får ångest när jag ska välja vad jag ska läsa under sommaren, det är ett stort stort ansvar. Jag vet ju att mina sommarböcker har uppfostrat mig.
”Bonjour tristesse” gjorde mig till exempel till en lite sexigare person.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Det stör mig att AI får göra allt det roliga
LÄS MER:Recension: ”The idol” – HBO Max
LÄS MER:Jag blir ofta förvånad över 68-feministernas kvinnohat
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
