”Gräv där du står!” var ett råd vi fick på Journalisthögskolan. Med det menas att det är onödigt att krysta fram ämnen långt bortom ens egen vardag eller erfarenhetssfär. Särskilt som politiska oegentligheter och märkliga missförhållanden kan pågå överallt i vardagen där du tittar – om du bara skärper blicken lite.
Ett annat, liknande ordspråk, är ”Du behöver inte gå över ån efter vatten”. Inte krångla till det alltså, göra sig ett onödigt besvär.
Är du skräckfilmsregissör behöver du alltså, till exempel, bara gå ut i skogen – så finns hela den nordiska mytologin, skrocken och folktron där att ösa ur, med sina många ondsinta väsen. Trollen, skogsrået, älvorna, Näcken med flera som inte försitter en chans att dupera stackars lättlurade människor som irrat vilse bland granarna.
Mylingen – eller myrdingen – är en personlig favorit: gengångaren efter ett odöpt nyfött barn som mördats av sin mor och gömts, kanske under golvet i stugan, efter en oönskad graviditet. Än har jag inte sett en inhemsk skräckfilm värd namnet på detta tema.
Entusiasterna bakom ”The Blair witch project” slog redan 1999 filmvärlden med häpnad, genom att låta tre filmstudenter, besatta av den lokala häx-legenden, försvinna i skogen. Aldrig har väl pinnar, kvistar och kottar känts läskigare – och lågbudgetrullen blev den stora snackisen på det årets filmfestival i Cannes.
22 mars har ”Ur mörkret” premiär – en svensk skräckis som på likartat sätt försöker utnyttja granskogens skrämmande mörker och legenden om gruvrået. Ett sökpatrull är där på jakt efter en kvinna vars son två år tidigare försvunnit spårlöst i reservatet runt gruvan. Premissen är lovande, men efter ett tag tröttnar jag på allt smygande med pannlampor i snön, och inzoomningar på mörka gruvhål – varvat med blodigt effektsökeri.
Även i ”Avgrunden”, actionfilmen som just nu gör succé på Netflix, är Gruvfrun närvarande – och definitivt ingen du vill reta i onödan.
Gallóks hämnd kunde bli temat för en riktigt ryslig skräckfilm, med inspiration tagen ur den samiska tron på underjordiska världar.
En infekterad politisk strid pågår för tillfället med ekon från en smutsigare del av den svenska historien. Det är bara att blicka norrut (något människor bosatta söder om Gävle har en benägenhet att sällan göra). På ena sidan: Beowulf Mining – ett brittiskt prospekteringsbolag som vill bryta järnmalm i Kallak/Gallók, ett skogsområde några mil utanför Jokkmokk.
På andra sidan: områdets samebyar, som anser att dagbrottet skulle få förödande konsekvenser för den lokala miljön och specifikt för samerna – som i generationer brukat marken för renbete och jakt. Rennäringen skulle helt dö ut om det blir gruvdrift, menade svensk-samiska sångerskan Maxida Märak i Ekots söndagsintervju 8 mars.
Sin vrede över situationen uttryckte jojkaren och aktivisten nyligen i vad som kan ha varit det hårdaste musiknumret någonsin i SVT:s ”På spåret”. Klädd i kolt framförde Maxida Märak då ”Killing in the name” av metal-bandet Rage against the machine.
Gallóks hämnd kunde bli temat för en riktigt ryslig skräckfilm, med inspiration tagen ur den samiska tron på underjordiska världar. Här finns alla komponenter inklusive psykisk ohälsa hos många berörda samer, och svidande samhällskritik som klangbotten. Du behöver inte gå över ån efter gruvvatten, eller fantisera om mörker. Verkligheten räcker gott.
LÄS MER:Paola Cortellesis vrede över våldet i de italienska hemmen
LÄS MER:Asta Kamma August: ”Alltså – vi är ju jättekonstiga!”
LÄS MER:I min värld finns det bara en vinnare: Emma Stone
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
