Mark Isitt: Branden i Köpenhamn väcker besvärande frågor

Det över 400 år gamla börshuset i Köpenhamn har klarat sig undan svenska arméer, krig och bomber – hur kunde det bara få brinna ner? Det finns ett antal frågetecken kring katastrofen som nu behöver rätas ut, skriver Mark Isitt.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

16 april. Börsen brann. Danskarna sörjde. Och allra mest bedrövad framstod Brian Mikkelsen, den tidigare kulturministern och tidigare justitieministern och tidigare näringsministern, sedan 2018 direktøren for det hele på arbetsgivarorganisationen Dansk Erhverv. Dansk Erhverv som äger Börsen.

Eller det som nu återstår.

Halva byggnaden brann ner, den andra halvan är rök- och vattenskadad. Hur kunde det ske? I 401 år har renässansbakelsen klarat sig, från bränder och bomber och bindgalna svenska arméer, och så kommer vi, vår generation, med all vår blipp-blipp-teknologi och alla våra ”smarta” AI-verktyg och plötsligt ligger halva härligheten i ruiner.

Renovering blir demolering.

Man bör förstås vara försiktig med att dra slutsatser, brandorsaken är inte fastställd, men för nästan precis fem år sedan stod Notre-Dame de Paris i lågor och för knappt tre månader sedan Lisebergs Oceana. Och för danskarna var Börsenbranden något av en mardrömsrepris på eldsvådan i Roskilde domkyrka 1968 där Margrethespiran glödde som ett djävulsspett innan den föll förkolnad till marken, precis som drakspiran.

ANNONS

Och – frågan som nog de flesta tevetittare ställer sig – varför var huset fortfarande fullt av konst?

Vid samtliga fyra tillfällen pågick byggverksamhet.

En byggverksamhet som i Börsens fall var beställd och betald av direktör Mikkelsen.

Jag undrar, vilka särskilda försiktighetsåtgärder vidtog Dansk Erhverv? För om brandsäkerheten i Danmark fungerar som den gör i Sverige är det i hög grad den enskilde beställaren som sätter nivån, bestämmer bestämmelserna – de generella brandreglerna är sällan särskilt stränga.

Dygnet-runt-patrullerande vaktpersonal hör till ovanligheterna. Brandlarm inaktiveras för att slippa utrymma byggplatsen varje gång sensorerna ger utslag. Sprinklersystemet stängs av. Brandfarlig cellplast kan mycket väl ligga lite här och var i byggnaden i stället för samlade i en separat brandcell på betryggande avstånd.

Hur såg de här rutinerna ut på Börsen?

Och – frågan som nog de flesta tevetittare ställer sig – varför var huset fortfarande fullt av konst? Varför hade inte tavlorna och skulpturerna magasinerats på något av Köpenhamns museer? Mikkelsen själv beskrev ju skatterna som ”uvurderlige” och han var en av dem vi såg springa in i den brinnande byggnaden för att kånka ut en monumentalmålning av P.S. Kröyer. ”Det är vårt kulturarv vi försöker rädda här”, sa han på teve med gråten i halsen.

Hela händelsen gör mig vansinnig

Och kanske också sitt eget rykte?

Hela händelsen gör mig vansinnig. Alla stora ord … Snörvlandet … Om nu Börsen var så omistlig – och det var den, den sagoskimrande spiran med de fyra drakarna fick Notre-Dames gotiska plockepinn att framstå trist och konventionellt – varför passade Dansk Erhverv inte bättre på den?

ANNONS

Hade viljan funnits skulle eldsvådan kunnat undvikas. Det hade kostat extra, både pengar och tid, men skulle självklart blivit billigare än den återuppbyggnad som nu ska påbörjas. Direktör Mikkelsen har nämligen redan lovat danskarna, ”Børsen skal genopbygges, no matter what.” Ett bygge som sannolikt kommer kosta en fyra, fem miljarder danska kronor.

Om nu inte alltihop brinner ner till marken, vill säga.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Mark Isitt: branden i Börshuset är en enorm tragedi

LÄS MER:Konstmuseet hade mått bra av lite bus

LÄS MER:Det är vansinne att bygga upp Oceana igen

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS