Elitismen när det gäller musiksmak är inte vad den har varit. Under 90-talet drogs gränser och röda linjer med lika delar brutalitet och exakthet. Men också med en flyktig nyckfullhet som förstås inte hade med vare sig smak och kvalitet att göra.
Det handlade enbart om mobbarens sätt att säkerställa att hans (det var alltid en han) offer aldrig skulle kunna känna sig säker.
Numera är det mycket mer tillåtande. Man får lyssna på vad man vill. Det är oerhört skönt.
Men det finns uppenbarligen en gräns och den går inte alldeles oväntat vid familjen Wahlgren. Eller närmare bestämt Benjamin Ingrosso.
En stor anledning till att Way Out West blivit så bra och så långlivad är att programmet varit kurerat med större kärlek och omsorg än vulgära konkurrenter som Bråvalla eller Lollapalooza.
Att Benjamin ska spela på Way Out West har ruskat nytt liv i gamla föreställningar om att det finns rätt och fel inom popmusiken. Det är som att indiepuritaner, kreddpoliser och gamla skäggrockare under våren bildat mur vid Linnéplatsen och förklarat att ”Slottsskogen är full”.
Alla vet att det inte är sant. Det finns massor av plats.
Men föreställningen om att Way Out West ska vara en festival för de som har lite, lite bättre och mer finkalibrerad musiksmak än andra lever kvar.
Och visst. Absolut. En stor anledning till att Way Out West blivit så bra och så långlivad är att programmet varit kurerat med större kärlek och omsorg än vulgära konkurrenter som Bråvalla eller Lollapalooza.
Årets uppställning är inget undantag. Programmet är proppat med musik du inte visste att du ville höra.
Nu ska Benjamin kasta sin färgglada konfetti över buttra The National och evigt brittiskt blyge Jarvis Cocker i Pulp.
Det är ändå Benjamin Ingrosso som sticker ut. Det är en modig bokning. Hypercharmören och sång- och dansmannen med sina muskulösa vader byggda av pasta och tåhävningar och sitt ständiga leende och vinnande sätt är som ingen annan på Way Out West.
Benjamin Ingrosso är den soliga inspirationsföreläsaren som ska få ett gäng skeptiska, introverta arkivarier eller för den delen journalister att släppa loss ihop med marknadsavdelningen. Han är stjärna i Eurovision-bubblan, fyller Stockholms Stadion och kommer rimligen ta klivet in på Ullevi.
Nu ska han kasta sin färgglada konfetti över buttra The National och evigt brittiskt blyge Jarvis Cocker i Pulp.
Det blir härligt. Synd bara att Benjamin Ingrosso inte fick jobbet att avsluta hela festivalen på lördag kväll. Han hade skickat ut oss på stan lyckligt dansande.
LÄS MER:Schema: Höjdpunkterna på Way Out West, torsdag 8 augusti
LÄS MER:Faysa Idle ska läsa poesi inför tusentals festivalbesökare
LÄS MER:Veckans spellista: Terra, Sarah Klang, Jack White
