Det låter som en gärningsmannaprofil. Banksy tros vara en man mellan 45 och 50 år med koppling till Bristol. Sedan ett kvarts sekel skapar han omåttligt populär gatukonst över hela världen.
2018 gjorde han sig berömd genom att sälja ett verk via auktionshuset Sothebys som oväntat strimlades i bitar samtidigt som klubban föll: en dryg miljon pund.
I fjol fann man nya verk av honom på ett antal byggnader i Ukraina. Till exempel en målning av ett barn som kastar omkull en man som liknar Putin och en ballerina med nackstöd.
Det är för mycket budskap, för lättköpt och för sentimentalt.
Det är nog inte fel att kalla Banksy för provokatör. Mig har han i alla fall ofta lyckats irritera genom sitt enkla och direkta uttryck. Det är för mycket budskap, för lättköpt och för sentimentalt. En liten flicka sträcker sig efter en röd, hjärtformad ballong jämte texten ”There is always hope”. Den korsfästa Jesus avbildas med shoppingkassar i händerna. Liknar det inte något jag eller vem som helst hade kunnat teckna i högstadiet?
”The Mystery of Banksy – A Genius Mind” som visas på Eriksbergshallen får mig att delvis tänka om. Kuratorn Virginia Jean har lite motsägelsefullt valt att lyfta fram hur verken fungerar i sin miljö. Att de vanligen blir nedmonterade och sedan sålda vänder sig Banksy emot. Därför består utställningen enbart av kopior. Små förklarande skyltar berättar om tanken bakom dem.
I ett rum avbildas muralen ”Snow” från 2018. En pojke står under fallande vita flingor med utsträckta armar och tunga. Runt hörnet brinner en eld i en container som låter oss förstå att flingorna inte är snö men aska.
Såklart är det hemskt sentimentalt. Men Banksy gav tavlan till ett sjukhus som sålde den vidare till någon mycket rik med mycket dålig smak och därmed fick in flera miljoner till den egna verksamheten.
Målningen gjordes i Port Talbot som då var Storbritanniens mest förorenade stad och tjänade till att väcka uppmärksamhet för frågan.
En liten tavla i ett annat rum föreställer en pojke som slutat leka med superhjältedockor. I handen håller han i stället en docka av en sjukvårdsanställd.
Såklart är det hemskt sentimentalt. Men Banksy gav tavlan till ett sjukhus som sålde den vidare till någon mycket rik med mycket dålig smak och därmed fick in flera miljoner till den egna verksamheten.
Kanske ska man också förstå de tiopundssedlar med prinsessan Dianas ansikte som Banksy låtit trycka upp som en kommentar till den egna förmågan att skapa pengar ur ingenting.
Sedlarna ska han gett till vänner, betalat med här och där. Tills de uppdagades att de var falska och gjorda av Banksy, varpå de genast blev värda betydligt mer än tio pund. Sådana hyss är lättare att uthärda än patoset.
Detsamma gäller för det tillfälliga nöjesfältet ”Dismaland” från 2015 som ägnas ett rum på utställningen och vars syfte var att plåga sina besökare. En reklamfilm visar uttråkade anställda i glada musöron och illrosa västar.
Där Banksys efterföljare här i Göteborg terroriserar staden med otäcka budskap som ”Du är min finaste stund” under namnet Hellstrom street art, tänker jag att Banksy verkar vilja göra skillnad på ett mer handfast vis. Sedan 2020 låter han till exempel en stor rosamålad båt kallad Louis Michel åka runt på Medelhavet och plocka upp flyktingar.
Kanske är det bäst att tänka på Banksy inte som en konstnär men som en politisk pragmatiker på konstmarknaden.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Det är förslappat att tro att skönheten är tidlös
LÄS MER:Recension: ”Segerstaden” av Salman Rushdie
LÄS MER:Recension: ”Et hus i Humlebaek” av Emil Kjaer Voss
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
