För en dryg månad sedan vann Denver Nuggets finalspelet i NBA, mycket tack vare sin serbiske megastjärna Nikola Jokic (28). Efteråt satt han framför den ivriga presskåren som väntade på känslosvallande hyperboler om vinstens betydelse för Denver, basket, ja rent av världen. De fick vänta.
Nikola Jokic svarade artigt att det kändes bra att vara bäst i världen, nu var ju jobbet klart och de skulle få åka hem. När en peppande journalist undrade om den kommande segerparaden i Denver tog han sig bara för ansiktet och suckade:
"Visst vi vann, men jag tycker inte att det är världens viktigaste grej. Det finns massa saker jag gillar att göra, vilket är helt normalt, ingen gillar ju sitt jobb... eller det kanske de gör... men de ljuger.”
Jokic gillar basket, det är han tydlig med, men han gillar också annat. Exempelvis älskar han hästar och skulle nog gärna varit jockey om han inte råkade vara en 211 cm lång NBA-stjärna. Alla kan inte få som de vill.
Hans inställning är förstås begriplig, rent av sund, men vi är vana att höra hur de maniska mästarna offrat allt för att bli bäst. Efter 10 000 träningstimmar i ösregn förväntar vi oss en känslomässig urladdning när guldet säkras.
En som tagit det hela ännu längre är vår egen Nils van der Poel (28). Med ett helt unikt träningsprogram blev han bäst i världen på skridskor. OS-guld och världsrekord. Sen var det slut. För Nils var det inte värt att fortsätta slita på kroppen, han var nöjd, ville testa annat. Exakt vad spelade mindre roll.
– Var allt det här slutar vet jag inte, men det känns inte som att det är slutet som är det mest intressanta heller, sade han till TT för ett år sedan.
I dag är han 34 år... och ska gå i pension.
Jokic och van der Poel är exempel på en ny generation stjärnor, som kan göra jobbet för att uppnå sina mål, men inte till vilket pris som helst. Och de finns inte bara inom sportens värld.
För några veckor sedan dök det upp en intervju i spansk press med Xavier Dolan, filmskaparen som kallats för det ”kanadensiska underbarnet”. Han slog igenom internationellt redan som nittonåring med "Jag dödade min mamma” (J'ai tué ma mère) och har därefter hunnit skriva och regissera åtta filmer och nomineras till tre guldpalmer. I dag är han 34 år... och ska gå i pension.
Xavier Dolan förklarar på Instagram att han tappat lusten för filmskapande, inte minst med tanke på världens många oroshärdar. Och så har han förstås andra intressen:
”Jag vill ägna tid åt min hälsa, vänner och familj. Jag har andra passioner, andra saker jag skulle älska att engagera mig i”, skriver han.
Föreställ er om han för femtio år sedan lagt ner Rolling Stones för att rida hästar på Balkanhalvön.
Låt oss för nöjets skull jämföra detta med födelsedagsbarnet Mick Jagger. Under onsdagen fyllde han 80 år, vilket inte verkar påverka honom det minsta. Den legendariske rockstjärnan och småbarnsfarsan planerar en ny platta med The Rolling Stones och mycket tyder på ytterligare turnéer med parhästen Keith Richards och gänget.
Föreställ er om han för femtio år sedan lagt ner Rolling Stones för att rida hästar på Balkanhalvön eller... tja, låt oss säga besöka alla slott i Skottland tillsammans med barnen. ”Hurry kids! We need to get to Dunrobin Castle before they close!”
På ett sätt hade det varit sorgligt. Världen skulle bli mindre magisk, krympa som en feltvättad ulltröja. Just den oförtröttliga drivkraften hos många av våra giganter har ju varit behållningen. Att de fortsätter skapa, förundra och pröva våra sinnen år efter år.
Samtidigt finns det något inneboende sunt i utvecklingen. Vi vill trots allt att våra stjärnor och förebilder ska må bra och vi har alla sett för många förödande exempel på motsatsen. Personligen går tankarna till Tim Bergling och Avicii-projektet som fick dundra på alldeles för våldsamt och intensivt.
Se tävlingen på plats – i morgon kanske hon har öppnat ett surdegsbageri.
I vår tid, där folk väljer mellan självförverkligande projekt som vinylskivor i en reaback, är det förstås lätt att hylla den som försakar mest för sin framgång. Den som sover minst, isolerar sig hårdast och brinner starkast. Men till vilket pris? Kanske kan attityden hos de nya stjärnorna ändra på det, eller åtminstone få oss att inte ta dem för givet.
Så om du har en favoritartist, författare eller idrottare, ta vara på tiden ni har. Gå på konserten eller föreläsningen, se tävlingen på plats – i morgon kanske hon har öppnat ett surdegsbageri.
LÄS MER:Här är artisterna som kan komma till Ullevi 2024
LÄS MER:Xavier Dolan slutar med film: "Slöseri med tid"
LÄS MER:”Hymn” – så blev en obskyr folkmusikslinga den svenska hiphopens sommarklassiker
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
