Lars Henriksson: Vi kan bara konsumera det som först har producerats

Efter miljökonferensen i Stockholm 1972 bildades FN:s miljöprogram, UNEP som i förra veckan höll möte i Nairobi. Sveriges miljöminister lär ha talat, troligen inte om nerlagda miljödepartement eller ökade utsläpp. En tung del var däremot presentationen av Global Resource Outlook, en rapport om vad vårt ekonomiska system gör med jordens resurser.

Trots författarnas ansträngningar att vara optimistiska är det dyster läsning. Efter ett halvsekel av miljömål har uttaget av resurser ökat oavbrutet sedan 1970, från 27 till 92 miljarder ton med kurs mot det dubbla 2060. Effekterna är redan ödesdigra, bland annat kan 90 procent av såväl vattenbristen som förlusten av biologisk mångfald och hälften av växthusgaserna knytas till detta.

Rapporten klär hänsynslöst av myten att de rika länderna gör sitt och att det är andra som är problemet. Sanningen är att miljöpåverkan bara knuffats ner i den globala näringskedjan.

Huvudbudskapet är att ekonomisk tillväxt på bekostnad av vår planet inte är hållbar. Detta är inga nyheter. I boken ”Tillväxtens gränser” satte forskare från universitet MIT för över 50 år sedan siffror på det självklara: det går inte att ha oändlig tillväxt på en ändlig planet. Om något borde frågan vara varför katastrofkursen ligger kvar.

En del av svaret kom för någon vecka sedan i Ekot. Redaktionen hade på förhand tagit del av FN-rapporten och intervjuade Anders Wijkman som arbetat med den. Budskapet var ”vi måste konsumera mindre” och Wijkman förklarade att ”folk inte tycker om att få pekpinnar om vad de ska köpa.”

Men att rikta sökarljuset på konsumtionen är ett villospår som garanterar att inget förändras. Inte av Wijkmans skäl utan för att det leder bort från problemets kärna: produktionen. För vi kan inte konsumera det som inte först har producerats, det är bara i den liberala nationalekonomins bokstavstroende läroböcker som behoven styr produktionen. Och produktionen i vårt kapitalistiska samhälle har en enda drivkraft, den rastlösa jakten på vinst. Detta är inte någon defekt i systemet – det är själva systemet.

Tillväxtdriften sitter i systemets arvsmassa och när tillväxten upphör inträder inte harmoni med naturen, då utbryter kriser.

Alla som någonsin spelat på hästar vet att det är meningslöst om oddset är 1:1, i bästa fall får man pengarna tillbaka. Samma sak gäller kapitalet, det måste ständigt växa till. Det kapital som bryter mot denna lag döms till marknadens strängaste straff: döden genom konkurs. Tillväxtdriften sitter i systemets arvsmassa och när tillväxten upphör inträder inte harmoni med naturen, då utbryter kriser.

Mot denna penningens blinda häxdans försöker FN-rapporten ställa en ekonomi som använder mänskligt välbefinnande som ekonomisk måttstock, en frikoppling från resursslöseriet där ekonomin börjar i behoven och inte i produktionen. ”Vi behöver inte bilar, vi behöver transporter”, som Janoz Potocnik som lett arbetet, uttryckte det vid presentationen.

Naturligtvis kommer inte rapporten att stoppa miljökriserna, på sin höjd visa hur orimligt vårt ekonomiska system är. En frikoppling är möjlig, men då behöver vi ta den colombianska miljöministern Susana Mohamad Gonzales ord från presskonferensen på allvar: ”Det är nödvändigt att tänka om när det gäller samhällets ämnesomsättning med naturen, något som på djupet berör kapitalismens produktionsförhållanden.”

Stora delar av ekonomin i Sverige – infrastruktur, skola, vård och så vidare – är uppbyggd utanför vinstmaximeringens trollkrets. Det finns ingen naturlag som säger att vi genom demokratisk kontroll inte skulle kunna bygga om den ekonomi som i dag plundrar ut jord och människor. Det är bara en fråga om makt.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Det går inte att läsa sig till hur man tröstar ett barn

LÄS MER:Vården slaktas medan bankerna tjänar miljarder

LÄS MER:Ökad kontroll hjälper inte mot arbetsplatsernas dödsfällor

Lars Henriksson