Strax före jul publicerades en artikel av Linus Kuhlin i SvD om hur länge man kan vara ”ung och lovande” i kulturvärlden(18/12/22). Förutom att väcka reaktioner på kultursidorna har artikeln också satt fingret på hur länge man egentligen kan räknas som ”ung” i dag.
För ungefär ett år sedan fick memen ”My parents at 29” stor spridning på sociala medier. Upplägget är enkelt: överst visas ett par, representerande föräldragenerationen, som fattar ett beslut som kräver ekonomisk och social stabilitet (husköp, skaffa barn och så vidare). Under denna bild visas en ensam person, representerande den nya generationen, som vid samma ålder fattar ett enklare eller mer oansvarigt beslut (investera i kryptovaluta, knarka eller möjligtvis köpa en katt).
”My parents at 29” handlar om skillnaden i ekonomisk standard som dagens unga vuxna har jämfört med sina föräldrar. Även om memen gissningsvis (som det mesta i vår populärkultur) kommer från en amerikansk kontext, finns det paralleller även till Sverige.
Finansinspektionen tar till exempel i en analys från 2019 upp att priserna på bostäder under 2000-talets två första decennier ökade med 236 procent. Ungas inkomster ökade under samma period med mindre än 70 procent. Samtidigt har andelen hyresrätter på bostadsmarknaden minskat. Att få en stabil utgångspunkt för vuxenlivet blir i det läget svårt – det är vanligare att unga bor hos sina föräldrar i Sverige än vad det är i våra nordiska grannländer.
Efter pandemin har konservativa ideal om familjebildning och hemmet som trygghet också börjat slå igenom mer på sociala medier.
Ungdomen ses ofta som ett positivt ideal, ett stadium i livet där man fortfarande är på väg någonstans. Att vi fascineras av personer som är ”unga och lovande” är ett exempel just på detta. Men det som glöms bort i idealiseringen av detta är att det också är en period präglad av osäkerhet. Svårigheterna i att hitta trygghet eller stabilitet gör att det vi kallar ”ungdom” förlängs, ibland mot ungas egna vilja.
Tecken finns på att den utdragna ungdomen börjat få en motreaktion. Aftonbladets ledarskribent Elsa Alm skrev tidigare i december om hur hennes vänner är lillgamla och föredrar ”På spåret” på en fredagkväll framför att gå ut, något hon menar är symptomatiskt för dagens unga (7/12/22). Efter pandemin har konservativa ideal om familjebildning och hemmet som trygghet också börjat slå igenom mer på sociala medier.
Oavsett om denna nya trend slår igenom, och klassisk ungdomskultur börjar försvinna, eller om ungdomen som nu fortsätter vara en påtvingat lång period, är det två sidor av samma mynt. En konsekvens av att det på grund av yttre faktorer är svårt att bli vuxen.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Jag var en gång ung och lovande
LÄS MER:Pontus Rasmusson utmanar vår bild av den fule gubben
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
