En kristdemokratisk ledamot av Europaparlamentet polisanmäler sin partisekreterare för ett sexuellt övergrepp för nio år sedan i en hotellsvit vid en valvaka som firats med stora mängder brännvin.
Ingen förundersökning inleds, eftersom preskriptionstiden är utgången.
Den anmälde är en god vän till mig. Jag har sett hans karaktär och inte blivit besviken. Också anmälaren känner jag ganska väl. Hon är ett föredöme som politiker och person. Därför vill jag i det här fallet tro att både anklagelsen och nekandet är grundade i äkta övertygelse. Två människor kan ha skilda minnesbilder av samma händelse.
Där stannar jag. Att fortsätta blir illojalt mot någon och slafsigt skvaller. Hör själva: Det har gått nio år och han var full som en kanon och hon ville bara hämnas, tänkte bara på makten, men han är ju en svinig mobbare, men det var ju hon som rökte brass i tv. Jamen, en hand på låret, inget mer – big deal. För att hon ville ge tillbaka, fattar du väl! Och dessutom…
…orkar jag inte fortsätta. Så ömkligt var samtalet kring en händelse med betydelse ända in i landets regering.
Vi har stått i samma pissväder förut, dränkts av samma högaffektiva och lågintelligenta kommentarer. Ändå visar Skyttedal vs Ingerö något vi inte sett tidigare, något nytt, som måste skrämma oss.
Stormen känns igen. Vi har stått i samma pissväder förut, dränkts av samma högaffektiva och lågintelligenta kommentarer. Ändå visar Skyttedal vs Ingerö något vi inte sett tidigare, något nytt, som måste skrämma oss.
Återvänd till metoo, hösten och vintern och våren för fem år sedan. Den gamla goda tiden. Då kännetecknades mediernas bevakning av tre saker som visade sig på hundra sätt: katastrofal publicistik, usel journalistik och svajig juridik. Skvaller blev nyheters källor. Redaktörer fattade huvudlösa beslut. Ledar- och kultursidor hyllade revolutionen, kontrarevolutionärer sköt i blindo. Jurister blev kändisar, lagboken skrevs om. Företag upprättade rutiner och formulerade visioner – tomma ord, floskler, att peka på om de själva skulle råka i trubbel. För första gången i livet hade b-kändisar mardrömmar om löpsedlar.
Vi såg verkligen också offer som äntligen fick upprättelse, uppgörelser med förnedringsriter, men många män och någon kvinna fick liv och anseende förstört på oerhört lösa grunder, aldrig mera ett jobb eller i bästa fall fem års karantän.
Samtidigt sorlade sociala medier i bakgrunden likt publiken på en fotbollsmatch. Någon gång en farlig målchans och då steg ett samfällt vrål från hundratusen följare till Cissi Wallin på Instagram: Uppdrag gransknings reporters bror har en kompis som varit på samma fest som Fredrik Virtanen! Huvudsakligen utspelades metoo dock i traditionella medier. För det var ju först när något hamnade på löpet som det blev verkligt. Det var att någon skulle tala ut i en stor tidning alla såg fram emot. Spekulationerna gällde vem som dolde sig bakom drakarnas maskade bilder. Vem det var som pekades ut av artiklarnas luddiga formuleringar. Det var när Aktuellt toppade med ett bad i en jacuzzi och en hårdför hand som vägrade lyda kvinnan som värjde sig mot den, som det verkligen hade hänt.
Inte så den här gången. Kanske beror det på att minnet av metoo är färskt, kanske är det en bestående lärdom, men traditionella medier har agerat betydligt mera omdömesgillt än under den långa metoo-vintern.
Ändå har skandalen dragit som en orkan över det politiska landskapet och allt sådant det gränsar mot: media, underhållning, kultur, proffstyckare, spelteori, pratshower, näringslivet; och den har blåst kuling genom makternas korridorer.
Vi brukade säga att traditionella medier scannar sociala medier och gör nyheter av ogrundat skvaller. Den här gången var det idiotin som blev mainstream.
Sociala medier, monstret, utmanar nämligen nu på riktigt. Vi brukade säga att traditionella medier scannar sociala medier och gör nyheter av ogrundat skvaller. Den här gången var det idiotin som blev mainstream. Triumfen är inte längre att via sociala medier ta sig in i verkligheten. Det digitala är själva målet, traditionella medier en eftertanke. Att juridiska processer och journalistisk bevakning fungerade den här gången blev närmast irrelevant för en populistisk, digital berättelse som rymdes inom sig själv.
Det finns inga skäl att tro att samma maktskifte inte pågår eller väntar inom andra områden. Att mobbarna som ställs mot varandra inom sociala medier är åklagare och försvar är inte längre bara en metafor. Det är till traditionella mediers och rättssystemets heder att löpsedlarna varit rimliga, att processen inleddes med att den avslutades, men på world wide web har rapporteringen varit omfattande, åtal väckts, domar utfärdats, påföljder bestämts och tro inget annat än detta: overklighetens domar kommer att verkställas i verkligheten med konsekvenser för såväl de inblandade som för rikets politiska skeende.
Ebba Busch har vänt bort blicken medan Sara Skyttedal drunknat. Hade hon tydligt sagt att i Kristdemokraterna riskerar en kvinna som polisanmäler ett övergrepp inte vedergällning från sina partikamrater, då hade Skyttedals nominering till Europaparlamentet inte ifrågasatts.
Busch har satt en dolk i ryggen på Johan Ingerö. Mannen hon nyss anställde med valet 2026 som det uttalade målet, som tvingades avgå efter Skyttedals anmälan, förklarade hon efter en natts överväganden vara inkompetent och på väg att få sparken redan innan polisanmälan.
På kort håll drevs Buschs reaktioner av hennes maktspel med sig själv i fokus, men för att det ska vara meningsfullt måste det finnas krafter i bakgrunden. Vilka var de? Traditionella medier stod handfallna inför hennes agerande. Ledarsidor hade inte tänkt i den riktningen.
Däremot rasade en strid i det digitala. Det var att förhålla sig till den, och hur hennes partikamrater förhöll sig till den, som drev hennes agerande. Traditionella medier var sorlet i bakgrunden.
Hur exkrementerna luktar när den här revolutionens barn tuggats och svalts återstår att se, men om det inte är mediernas trovärdighet och demokratins ställning som spolas ner, då vet jag inte vad det skulle vara
Här finner man det nya jämfört med metoo. Den här gången visade sig verkligheten klara provet, men det är bara en randanmärkning. Overkligheten är själva berättelsen. Sådan är, om man lyfter blicken, den skrämmande observationen i samband med Sara Skyttedals polisanmälan mot Johan Ingerö. Att sakernas tillstånd förvärrats trots att rättssystemet inte svajade och trots att de traditionella medierna stod stadiga.
Det är en förfärande observation. Ingen hade kommit ihåg Georg Büchner och dennes drama ”Dantons död” från 1835 om det inte varit för två saker. Dels påståendet att revolutionen äter sina barn, dels att det alltid visat sig stämma.
Men bakom den digitala revolutionen står inte en liten grupp fanatiker. Det är hela vår civilisation som gör uppror mot sig själv. Och revolutionärerna som för trettio år sedan drömde om att skapa den verkliga gräsrotsdemokratin, med folket vid makten på riktigt, ser nu hur själva verktyget glufsar i sig alla deras drömmar, medan den digitala revolutionens Lenin och Castro bygger rymdraketer och flyger till månen.
En liten medial händelse utan rättslig förundersökning har lagts till handlingarna. I valet till Europaparlamentet nästa år och till riksdagen 2026 kommer den ändå att få konkreta konsekvenser och minnas av miljoner svenskar.
Brott, anmälan, åtal, dom och straff har blivit pöbelns prerogativ.
Maktskiftet är på väg att fullbordas.
Hur exkrementerna luktar när den här revolutionens barn tuggats och svalts återstår att se, men om det inte är mediernas trovärdighet och demokratins ställning som spolas ner, då vet jag inte vad det skulle vara.
Politiken, juridiken och medierna skötte sig den här gången. Ändå måste deras reaktion bli långt kraftigare än efter metoo. Vi rör oss nu mot något där allt står på spel.
Roland Poirier Martinsson är filosof, författare och ny medarbetare på GP Kultur.
Läs mer i GP:
LÄS MER:Ebba Busch uttalar sig om polisanmälan mot Johan Ingerö
LÄS MER:KD låter som ett eko av extremhögerns machogubbar
LÄS MER:Graviditetshjärna är ingen ursäkt
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
