Lovis Bratt Deland: Kultursidorna hade tjänat på att låta fler skriva kritik

Den som eftersträvar en ärligare kulturkritik borde låta fler skriva recensioner – inte bara de som har det som profession. Om den som skriver gör det av passion för kultur och inte för att hålla dörrar öppna kan personen till och med våga säga vad den tycker, skriver Lovis Bratt Deland från Kult magasin.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Kritikdebatten som blossade upp likt en dragkamp mellan författare och recensent tog en vändning när Aftonbladets Rasmus Landström kontrade med problemet pengar (10/3). Innan dess hade Åsa Beckman gått ut i Dagens Nyheter med att kritiker inte längre vågar risa (26/2). I samma tidning menade sedan författaren Inger Edelfeldt i stället att kritiker borde lätta på tonen, och att hon själv fått utstå “missförstånd och misstolkningar” (3/3). Så när Landström gör en follow the money framstår det hela som väldigt enkelt; ju lägre timlön, desto färre timmar har skribenten råd att lägga ned.

ANNONS

Medan Landström är litteraturredaktör på den kultursida som betalar bäst, är jag på samma post hos Kult magasin – som inte betalar alls. Men trots att vi jobbar ideellt hänger både insändare och fasta skribenter på låset för att få recensera.

Landström “sliter sitt hår” över att intresset för kritik svalnar. Där jag kommer från är det just recensionerna som toppar läsningarna.

För vad som händer när de stora tidningarna bara delar ut pluppar till snackisarna är att de som funderar på att läsa något annat vänder sig till Google. I takt med att kultursidorna dragit in på kritiken har Kult seglat upp bland sökresultaten. Det visar på hur viktig kritiken fortfarande är för böckerna som inte säljer sig själva.

Efter Landströms felsökning kommer ett wake up call från Hynek Pallas (GP 17/3). Han efterfrågar en redaktör som “öppet tar kampen med ägarna för att kritiker ska ha arvoden det går att leva på”, men får i stället mig. Att Kult magasin en gång uppstod är ett symptom på att jobben sjunger på sista versen. Premissen var aldrig att sno någons jobb – inga stålar, inget pröjs – utan att upprätta en plattform för både den kultur och kritik som annars prioriteras bort.

ANNONS

Sett till att de som studerar tar ut CSN-lån betalar unga för att få skriva sina recensioner.

Pallas pekar ut inflationen som en bov i dramat. Och så är det förstås. Majoriteten av våra skribenter studerar eller är nya och lågavlönade i arbetslivet, av dessa sysslar flera med kultur. Då kan en gratis bok, en festivalbiljett eller att få gå på premiär vara ersättning som det är.

Jag tror jag talar för fler när jag säger att jag många gånger indirekt tjänat på recensionen. Tack vare den har jag sluppit lägga pengar på sånt jag ändå hade velat se eller läsa. För den som dessutom finner glädje i skrivandet är det en win-win. Dealen bygger dock på att pengarna rullar in någon annanstans ifrån. Sett till att de som studerar tar ut CSN-lån betalar unga för att få skriva sina recensioner.

Vad som blir tydligt är att bara för att jobben försvinner, gör inte hobbyn det.

Med en snål budget finns inget över till dem som inte har kulturkritiken som profession. Det är synd, eftersom tidningarna då går miste om reflektioner från andra delar av samhället – och inte sällan boken, pjäsen eller artistens målgrupp. Jag är inte så naiv att jag tror att någon skulle fortsätta skriva gratis om det gick att få betalt. Men utan arvode kommer en annan sorts överenskommelse. Det finns inte samma krav på skrivfärdigheter eller erfarenhet. I stället vågar de som är osäkra på det stilistiska, men säkra på sin sak, kliva fram.

ANNONS

Så skulle Pallas få gehör och tidningarna rycka upp sig tror jag kultursidorna skulle tjäna på att sänka garden. Det är så man får proffsen att recensera, som Edelfeldt vädjade om i DN.

Om den som skriver gör det av passion för kultur och inte för att hålla dörrar öppna kanske den till och med vågar säga vad den tycker. Och var det inte så debatten började?

Lovis Bratt Deland, litteraturredaktör på Kult magasin och skribent på Nöjesguiden

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Tjugo år av skambud har fört oss hit

LÄS MER:Edelfeldt är en av Sveriges skickligaste novellister

LÄS MER:Recension: ”De som ger sig av” av Inger Edelfeldt

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS