Statsminister Ulf Kristersson träffade Turkiets president Recep Tayyip Erdogan vid presidentpalatset i Ankara i november.
Statsminister Ulf Kristersson träffade Turkiets president Recep Tayyip Erdogan vid presidentpalatset i Ankara i november. Bild: Henrik Montgomery/TT

Kurdo Baksi: Erdogan behöver Sverige som fiende för att vinna valet

Varje gång Sverige går Erdogans krav till mötes byter han spelreglerna. Målet är att vinna det kommande valet i Turkiet. Därför är det meningslöst att försöka gå regimen till mötes, menar Kurdo Baksi.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Under förra årets påskhelg brände den svensk-danske provokatören, högerextremisten och advokaten Rasmus Paludan Koranen på flera platser i Sverige. Koranbränningarna ledde till våldsamma upplopp på flera platser. Många bokstavstrogna muslimer i vårt land blev arga eftersom de inte verkar förstå den svenska definitionen av yttrandefriheten. Över 100 poliser och flera civila skadades under våldsamheterna, men det uppmärksammades inte nämnvärt i Turkiet då.

Men nu har Paludans Koran-bränning utanför Turkiets ambassad i helgen lett till starka reaktioner. ”Ni låter terrororganisationer löpa amok och förväntar er sedan stöd för att träda in i Nato. Det kommer inte att hända”, säger Turkiets president Recep Tayyip Erdogan som samlat all lagstiftande, verkställande och dömande makt i sina händer. Många turkiska ministrar och Erdogan-rådgivare fördömer Sverige i hårda ordalag och menar att svenska politiker inte kan dölja sitt stöd till Paludan med skydd av yttrandefrihet. En man på gatan skriker i regimtrogen TV att turkarna bör bojkotta Ikea. En annan turk förstör sin svenska Ericssonmobil. Springpojkar betalda av regimen bränner den svenska flaggan utanför Sveriges konsulat i Istanbul. Hatet mot Sverige breder ut sig i nästan i alla tidningar och tv-kanaler i Turkiet, ett land där staten kontrollerar 95 procent av medierna.

ANNONS

Varför leder Koranbränningen i Sverige just nu till så kraftiga fördömanden av den turkiska regeringen? Svaret är enkelt: klockan tickar för Erdogan som kämpar med dalande opinionssiffror, förfärlig ekonomi, sjunkande dollarkurs och hög arbetslöshet inför parlaments- och presidentvalet senast den 18 juni i år. Detta val handlar inte om Turkiets framtid utan om Erdogans framtid. Förlorar han valet kommer han inte få leva som en lycklig pensionär vid Svartahavskusten där han har sina rötter.

Varje gång vi går Erdogan till mötes byter han spelregler på förhandlingsplanet.

Nej, Erdogan har nämligen i princip brutit mot hela den turkiska grundlagen. Han och hans familj anklagas för korruption, och har genom telefonjustis i princip kidnappat sina främsta kritiker och placerat dem i fängelser på obestämd tid. Han har nästan eliminerat press - och yttrandefriheten i Turkiet. Oppositionsledare som kan utmana Erdogan kastas i fängelse eller berövas rätten att kandidera i politiskt styrda domar. Vinner han inte valet måste han tillbringa resten av sitt liv i fängelse.

Presidenten, som har vunnit flera val under de två gångna decennierna, har alltid använt sig av samma recept för seger: utropa en fiktiv fiende i väst och mörda kurder i Turkiet eller i ett grannland. Just nu verkar Ryssland och USA inte ge tillstånd till Erdogan för att invadera syriska Kurdistan, så att han kan få ökat stöd bland fattiga islamister och ultranationalister. För dramadrottningen Erdogan återstår då att fram till valet utropa ett fiktivt krig mot någon annan lämplig ”fiende”. Då passar Sverige, med sin ansökan om medlemskap i NATO, som i handen i handsken. Sveriges säkerhet? Det struntar Erdogan i. Han tänker bara på sin egen säkerhet.

ANNONS

Vare sig svenska eftergifter eller amerikansk hjälp kommer leda till att det turkiska vetot lyfts bort. Skicka ingen svensk minister eller talman till Ankara för att förödmjukas. Att ge grönt ljus till vapenförsäljning till Turkiet och en ny svensk terrorlag kommer inte hjälpa. Erdogan behöver en fiende, och det är just därför som Sverige inte ska ramla i hans fälla. Varje gång vi går Erdogan till mötes byter han spelregler på förhandlingsplanet.

Låt mig ta som exempel den mycket omskrivna utlämningslistan av personer som har varit kritiska till Erdogan. Först ville han att Sverige ska utlämna 33 personer till Turkiet. Några veckor senare utökade han listan till 73 personer. Och nyligen tyckte han att Sverige ska utlämna mellan 100-130 personer till Turkiet.

Ett seriöst statshuvud, som inte enbart söker fiender, hade åtminstone kunna lämna en exakt siffra.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Erdoganvänliga filmer är häpnadsväckande dåliga

LÄS MER:I dag följs krig som fotbollsmatcher

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS