På onsdagen den 6 mars 2019 dömdes människorättsaktivisten och advokaten Nasrin Satoudeh i Iran till 38 års fängelse. Som advokat försvarar hon kvinnor som protesterar mot den iranska statens slöjtvång.
På onsdagen den 6 mars 2019 dömdes människorättsaktivisten och advokaten Nasrin Satoudeh i Iran till 38 års fängelse. Som advokat försvarar hon kvinnor som protesterar mot den iranska statens slöjtvång. Bild: Arash Ashourinia

En grotesk dom i Iran

Att människorättsaktivisten och Tucholskyprisade Nasrin Sotoudeh döms till på 38 års fängelse och 148 piskrapp av den iranska regimen är fullkomligt bisarrt, tycker Svenska Pens ordförande Jesper Bengtsson: "Det visar hur paranoid den iranska regimen är".

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

I veckan dömdes den iranska människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh till 38 års fängelse och 148 piskrapp. Sedan 1990-talet har Nasrin Sotoudeh varit verksam som advokat i Iran. Hon har gett stöd och juridisk hjälp åt en lång rad människorättsaktivister, bland annat flera av de kvinnor som i protest mot slöjkravet helt enkelt har kastat av sig slöjan.

Nasrin Sotoudeh har länge varit en nagel i ögat på regimen. Redan 2010 dömdes hon till sex års fängelse för ”propagandistisk verksamhet”. Hon släpptes efter tre år men förra året fängslades hon på nytt och dömdes till fem års fängelse. I veckan kom en ny dom, och nu blev det alltså 38 år bakom galler och 148 piskrapp. Jag upprepar. En av Irans främsta människorättsaktivister har dömts till 38 års fängelse och 148 piskrapp.

ANNONS

Det är en groteskt dom. Fullkomligt bisarr.

LÄS MER:Nasrin Sotoudeh får årets Tucholskypris

Samtidigt visar den tydligare än något annat hur paranoid den iranska regimen är. För drygt ett år sedan bröt det ut protester i flera iranska städer. Och till skillnad från tidigare uppror har det inte bara varit den intellektuella medelklassen i Teheran som gått ut på gatorna och visat sitt missnöje. Den här gången var det byggjobbare, chaufförer, städare, lärare och andra grupper som förenades i öppna demonstrationer i flera iranska städer.

Iran är osedvanligt uppfinningsrika när det gäller sådana här anklagelser.

Att gå protesterna till mötes var inte aktuellt. Istället ökade repressionen. Regimen ville statuera exempel. Den här gången handlar anklagelserna mot Sotoudeh om att hon ska ha ”konspirerat” mot regimen och ”förolämpat” irans högsta ledare Ayatolla Ali Khamenei.

Det är ofta så brutala regimer gör. De har lärt sig att det inte går att ”sälja in” ett övergrepp om de uppger vad det egentligen handlar om. Därför uppfinner de gummiparagrafer. I ett land som Thailand brukar det kallas majestätsbrott. I Myanmar har journalister dömts för att ha hotat rikets säkerhet. I Ryssland brukar granskare av makten anklagas för förtal, ibland har droger eller barnpornografibilder placerats hos den man vill komma åt.

Iran är osedvanligt uppfinningsrika när det gäller sådana här anklagelser. ”Konspiration mot regeringen”. Det låter allvarligt, men vem definierar vad som är en konspiration? ”Förolämpning mot landet högste ledare”. Det är självklart fel att förolämpa, men vad är egentligen en förolämpning?

ANNONS

I det här fallet handlar det om slöjtvånget. Ayatolla Ali Khamenei anser uppenbarligen att det är djupt förolämpande att någon vågar ifrågasätta det.

Det blir 148 piskrapp och 38 år i Evinfängelset!

Jesper Bengtsson är journalist, författare och ordförande för svenska PEN.

ANNONS