”Varför bli pop- eller modeskribent när man kan bli influencer och poddare?” Det är GP:s Björn Werner som ställer frågan, angående varför de som vill synas i media inte längre söker sig till tidningarna(7/5). Han menar att de unga talangerna ”hittar andra vägar bortom tidningarnas kontorslunk”.
Influencer. Detta märkliga yrke som går ut på att bara ha ett väldigt intressant liv. Nyligen skrev Anna Björklund en krönika om det i Aftonbladet, och menade att yrket skapar avundsjuka(26/4). På Twitter var kritiken hård. Motviljan mot yrkesgruppen kommer sig av att influencers är parasiter, fördummande och omoraliska, att de är mänskliga reklampelare som lurar unga tjejer att utseende är allt, men en sak är säker: vi är INTE avundsjuka, skrek minst halva flödet. Och det stämmer nog. Men bara delvis.
Avundsjukan behöver inte nödvändigtvis vara riktad mot miljonerna som influencern har på banken. Eller den nysläppta klädkollektionen eller semesterlägenheten i Marbella. Eller för den delen reklamsamarbetena, eller presentbuden. Däremot har influencern något annat som kan väcka mycket avundsjuka: Tid.
Vi ifrågasätter mer och mer upplägget där vi säljer en stor del av vår tid till en arbetsgivare, och är bundna till en fysisk arbetsplats.
2022 är det hetare än någonsin att ”hoppa av ekorrhjulet”. Sedan pandemin kom har distansarbete och flexibilitet låtit oss hinna träna på lunchen, hämta tidigare på förskolan och jobba från sängen. Sex timmars arbetsdag är på tapeten igen. Vi ifrågasätter mer och mer upplägget där vi säljer en stor del av vår tid till en arbetsgivare och är bundna till en fysisk arbetsplats.
Influencern har fått en guldbiljett bort från allt det där. Deras jobb är att leva. Deras vardag innebär lyxen att få vakna en tisdag och fråga sig: Vad vill jag göra med min tid i dag?
Även Werner har en poäng. Influencerlivet är mer åtråvärt för dem som vill vara i blickfånget. Särskilt i jämförelse med ”redaktionslunken”, vars största svaghet kanske är att den sker just på en redaktion och inte online från Miami.
Förra året skrev influencern Rebecca Stella på Instagram att hon alltid vetat att hon varit ”menad för något mer”. Det drevs med henne i sociala medier och att ”något mer” i det här fallet betydde ”kränga massa skit”. Kritiken var träffsäker, men det ligger ändå lite sanning i hennes ord. Det finns faktiskt ett värde i att få kränga massa skit för sin egen skull och inte för en arbetsgivares skull. Kan inte det faktiskt räknas som ”något mer” i denna märkliga tidsålder? Kan det vara så – att år 2022 är det mest eftersträvansvärda av allt att äga sin tid?
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Årets säsong av GVFÖ ger mig ångest
LÄS MER:Det första sociala medier-kriget
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
