Redan i oktober nynnade vi på femstämmiga sånger om Ave Maria och de tre pepparkaksgubbarna. Hade det inte varit för vår inre Edward Blom skulle vi förmodligen börjat tidigare än så, likt de små julfanatiker vi var.
I musikskolan där jag gick var luciafirandet i Linköpings domkyrka årets höjdpunkt. När en bekant nyligen la upp en Instagramvideo från en av årets konserter reste sig armhåret rakt upp i ett nostalgiskt klimax.
För visst var det de traditionella luciasångerna de sjöng. Kanske är min gamla grundskola fredad från de ”ljusfester” som författaren och journalisten Johanna Schreiber hävdar utmanövrerat luciafirandet på hälften av landets skolor sedan 2011 (Expressen 13/12). Den förra skollagens krav på ”icke-konfessionell” undervisning fick enligt en undersökning var sjätte skola att anpassa sina traditioner kring religiösa firanden (SR 6/12 2012). Dock verkar denna manöver mest ha berott på en osäkerhet kring hur skollagen skulle tolkas, vilket fick förre utbildningsminister Jan Björklund att förtydliga att jo, terminsavslutningar i kyrkan liksom julpsalmer fortfarande var tillåtet, men nu fick skolorna mandat att bestämma själva.
Den förra skollagens krav på ”icke-konfessionell” undervisning fick enligt en undersökning var sjätte skola att anpassa sina traditioner kring religiösa firanden
Johanna Schreibers varningsrop tycks sakna verklighetsförankring, för jag hittar förvånansvärt få vittnesmål från dessa mystiska, jullösa skolor. Texten blir därmed ännu en påminnelse om den traditionsenliga debatten: Vreden över borttagna pepparkaksgubbar, indignationen över de som påtalat att lucianattlinnen blir en dyr utgift för en fembarnsfamilj och – såklart – hur hela julen tillintetgörs om identitetpolitikens ivrare skulle byta kön på självaste ljusets drottning.
”Den svenska ängsligheten har fått december att präglas av nollkultur i stället för mångkultur” skriver Schreiber. Men stämmer det verkligen, undrar jag när redaktionen får besök av Rytmus musikgymnasium för ett otroligt framförande av både ”Sankta Lucia” och ”Rudolf med röda mulen”. Mångkultur vet jag inte, men likväl ett traditionsenligt luciafirande som värmer min frusna decembersjäl resten av dagen.
Varje år dödförklaras lucia till följd av medielogikens desperata försök att nå genom bruset, men varje år återuppstår hon (eller hen?) ur askan av fjolårets trycksvärta i en tradition likt alla andra. God jul, antar jag.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Här är pizzerian som serverar lussekebab
LÄS MER:Fem saker du kanske inte visste om lucia
LÄS MER:Varför är det så många som inte vågar sjunga?
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
