Alkoholister förtalar lite vem som helst, till höger, vänster och nedåt. Ofta utan att mena något av det de sagt, när de väl nyktrat till.
I rättegången som vi nu med sensationslysten förtjusning följer noggrannare än vi följer våra egna barn är det Johnny Depp som stämt sin före detta flickvän Amber Heard för förtal. Under rättegången har han berättat ingående om sitt missbruk av både alkohol, kokain och tidigare även opiater.
Vi tycks som kultur fortfarande koda manliga och kvinnliga alkoholister olika. De manliga tillåts flippa ur, vara våldsamma, supa bort barn, hem, fru och jobb. Ändå är det liksom lite synd om dem – särskilt om de är duktiga inom ett konstnärligt yrke. Återfall efter återfall, en sorts kreativ narcissism och total egocentrering. Vi älskar våra strulputtar.
Men ingen kan se dokumentären ”Lena”, om geniet Lena Nyman, och påstå att hon upplevde samma frihet och brist på fördömande. Scenerna ur Lasse Holmqvists populära familjeunderhållning ”Här är ditt liv” från 1986, där Lena blivit kidnappad en helt vanlig dag med alkoholism (det vill säga, hon var packad) och sitter och skränar som en fyllkärring mitt på bästa sändningstid känns som ett övergrepp.
För en älskad, rik och berömd skådespelare av Johnny Depps kaliber påminner kanske missbruket mer om en lång fest där diskret personal tar hand om och städar upp.
För kvinnliga alkoholister finns i princip två möjliga stereotyper att falla in i: den kaotiska, galna och tragiska, eller den ”starka kvinnan”, när man väl tagit sig ur beroendet.
Kanske är det därför som kvinnliga rebeller och boss ladies bara behöver dricka lite prosecco för att känna sig som normbrytare och som om de är ute i ett viktigt feministiskt ärende.
Missförstå mig rätt. För mig och många andra har de strängare ramarna som omger kvinnliga alkoholister varit användbara, för somliga avgörande. Det sista en person med beroendetendenser behöver är mer frihet. Omtanke, ja, hänsyn, ja, hjälp, ja, men inte okritisk acceptans.
Att ha levt mer än halva sitt liv som världskändis måste vara en sorts mental karusell i sig själv. Hur ska Johnny Depp veta vad som är vad? Han är jämfört med majoriteten av alkoholister nästan svindlande fri. Vilken dag är det? Vem sa vad? När? ”Isn’t happy hour any time?”
Han har börjat klä sig som sin mest älskade rollfigur, Jack Sparrow, lindar scarves runt handlederna och sotar ögonen, sjung hej och en flaska med rom. I stället för stringenta vittnesmål får vi förvirring. Men Amber Heard bajsade i hans säng! Låt oss fokusera på hur crazy DET är. (Ja, det är det, men i varulvsvalsen en relation mellan två aktiva missbrukare innebär är det knappast det mest crazy.)
Samma sorts missbruk kan se väldigt olika ut beroende på vilken livsstil man har. Crackpundaren som säljer sina egna barn för en sil under någon bro känner alla igen direkt, och älskar att skjuta framför sig som En Riktig Missbrukare när man själv inte klarar en dag utan åtminstone ett par eller nio glas chablis.
Ser Johnny Depps fans skillnad på person och pirat?
För en älskad, rik och berömd skådespelare av Johnny Depps kaliber påminner kanske missbruket mer om en lång fest där diskret personal tar hand om och städar upp. Där etiskt mindre nogräknade läkare skriver ut en perfekt mix av mediciner som håller en på banan när det krävs. Eller där månatliga vinnotor på 30 000 dollar ”förklaras” med att man älskar dyra viner och dessutom ofta har gäster, faktiskt!
I Sigrid Rausings bok ”Malström”, en mörk och drabbade skildring av beroende, gömmer hennes lillebror sin döda frus kropp i två månader. Han lägger liket i en säng och täcker över med en platt-tv. När det börjar lukta försöker han täta dörren med tejp. Det var möjligt att leva som två crackpundare under så pass lång tid som misären pågick eftersom det fanns pengar. Det fanns personal, det fanns nannys, det fanns chaufförer och langare i trevlig klädsel. Ett djupt beroende underlättas förstås av cash och ett town house i Belgravia, men det kan sluta på samma fasansfulla sätt under en bro.
Till skillnad från Johnny Depp och Amber Heard hamnade Rausings aldrig i en Tiktok-sänd rättegång. De hade heller inga mängder av beundrare, som Depp har. Jag kommer att tänka på alla Michael Jackson-fans som absolut vägrade acceptera anklagelserna om pedofili mot sin popkung. Ser Johnny Depps fans skillnad på person och pirat? De många och utförliga åsikterna kring Heards ondska och galenskap ställda mot Depps oskuld och heder är som ett eget kapitel i en bok om medberoende. Är det kanske det sensationella, skandalösa skådespelet som är vår kulturs substans?
Det må vara samma besatthet av en drog, det må vara samma missbruk, men En Riktig Missbrukare kan gå runt med både sjörövarlapp över ögat och träben utan att behöva allmänhetens stöd. Att en människa eller två med vad det verkar rätt grava missbruksproblem dessutom får hashtags, team-tröjor och allmänhetens överväldigande uppmärksamhet via sociala medier, kan definitivt spela själva missbruket i händerna.
För rättvisan Johnny Depp och Amber Heard emellan, som människor, kanske det hade varit att föredra.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Johnny Depp kan inte förlora – ens om han förlorar
LÄS MER:Johnny Depps rättegång blir reality-tv
LÄS MER:Heard-Depp-rättegången på fem minuter
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
