”Sömn” är ett viktigt ledord för den belgiska konstnären Hans Op de Beeck. Han säger sig vara intresserad av tillståndets dubbelhet. Döden som hemsöker livet.
Op de Beecks första större utställning i Sverige visas nu på Nordiska akvarellmuseet. Den heter passande nog ”Vanishing Point”, en titel som illustrerar hans fascination för gränspunkter och det undermedvetna.
Samtliga verk går i grått. Spretiga färger har rensats bort. Men här slutar Op de Beecks estetiska asketism, för i övrigt är hans bildspråk maximalistiskt. Under pressvisningen fäller han kommentaren att hans tredimensionella verk hade sett ut som något från Madame Tussauds om de inte hade gått i den sobra färgskalan.
Denna gång är det ovanligt många skulpturer på akvarellmuseet. Ett exempel är ”Sovande flicka”. Hon ligger utslagen i skalenlig storlek på en lika skalenlig Chesterfieldsoffa. Verket är granitgrått, precis som klipporna i Skärhamn.
Skulpturen kan på håll ge sken av att vara utförd i sten, men den är gjord i polyester. Det syntetiska materialet medför att det annars så ömma och mysiga motivet upplevs som lite kyligt. Hon är där, men ändå försvunnen.
De frusna anletsdragen återkommer i flera verk. Törnrosa-temat blir mest tydligt i en skulptur föreställande ännu en sovande flicka. Denna gång ligger hon på en flotte som flyter runt på ett blankt svart vatten bestrött med näckrosor. Även om hon fortfarande verkar vara vid liv är det svårt att inte associera till prerafaeliten John Everett Millais ikoniska målning av en drunknad Ofelia.
Men mest spektakulär i sammanhanget är nog ändå ”Dödsdansen” – en gigantisk skulptur som gestaltar en karusell i naturlig storlek. Här har det verkligen partajats. Mat, tallrikar och vinbuteljer står uppställda i stillebengrupper på attraktionens runda platta.
Kvinnan i bilden har ett flirtigt och själlöst ansiktsuttryck medan hennes hand är strategiskt placerad mellan benen.
Karusellen har lockat till sig besökare – skelett som bär ålderdomliga kläder. De sitter uppflugna på hästar eller i vagnar. Denna koloss i trä och metall, täckt av polyester, spinner således vidare på en urgammal Memento mori-tradition.
Op de Beecks akvareller bär i sin tur drag av serietidningsteckningar och 1800-talsmåleri. De är förstås svartvita och därför kan man först tro att det rör sig om tuschlaveringar. Jag ser stormiga hav och ett hotell som påminner om Norman Bates kråkslott i ”Psycho”. Målningarna är prudentliga och bär drag av gotisk romantik. De har alla något kusligt över sig, men jag tror knappast de gör någon riktigt rädd.
Landskapsskildringarna är gentila och lättillgängliga. Verket ”Lisah” har jag desto svårare att ta till mig. Kvinnan i bilden har ett flirtigt och själlöst ansiktsuttryck medan hennes hand är strategiskt placerad mellan benen.
Detsamma kan sägas om ”Vanitas tatuering”, där en ”brutal” kille som verkar vara hämtad från ”Sons of Anarchy” står vänd mot en molnig himmel. Karaktärerna ser AI-genererade ut.
Detta är i och för sig något Op de Beeck verkar vilja uppnå: han söker efter det allmängiltiga. En vintrig skog kan vara vilken vintrig skog som helst. En tilldragande kvinna kan vara vilken tilldragande kvinna som helst. En avlägsen utopi.
Så trots att Op de Beecks hänförande och välgjorda konst på många sätt beskriver hetsen i konsumtionssamhället och dess dödliga utgång, är och förblir den en del av problemet. Skavankerna har sorterats bort. Den generaliserade skönheten gör ingenting med mig, den berör mig inte.
Det känns nästan överflödigt att tillägga att detta är en väldigt tidsenlig utställning. Den kommer säkert bli en succé på Instagram.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: Examensutställning för HDK-Valands masterprogram i fri konst
LÄS MER:Recension: Rakel och Tekla Bergman Fröberg på Galleri Hammarén
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
