Karin Roy Andersson bjuder denna sommar på en inspirerande exposé över nordisk smyckekonst med två utställningar på Nääs Konsthantverk respektive Nääs Fabriker. Samtliga inbjudna konstnärer, utom Sigurd Bronger, har det gemensamt att deras smycken är stora och därför fungerar även som konstnärliga objekt. Ibland till och med hellre som det senare om inte bäraren är bredaxlad, lång och svartklädd. Smyckenas signalvärde och fysiska närvaro är med andra ord stor.
Med guldkant på är en luftigt iscensatt, traditionell exposé av fem aktuella uttryck inom nordisk smyckekonst på Nääs Konsthantverk.
Helen Clara Hensley skapar dialogiska smycken som ger intryck av DIY (do it yourself) och återanvändning. Det stora bröstsmycket ”Jag/du: Lad mig ikke vare ensom” påminner om en gammaldags vapensköld och är baserad på en lite naivt broderad diskhandduk, flätat garn, samt två tecknade bilder av identiska ansikten.
Norskan Heide Sand skapar stora organiska halsband i tunn mässingsplåt med infärgade partier i laminatteknik. Jag roas omedelbart av hennes underfundiga, lätt surrealistiska verk ”Vanity” som består av en rosafärgad spegel stadigt greppad av vänsterhandens lösnaglar.
”Potatis” och ”Diskho”
Elin Flognman arbetar i en rakt motsatt riktning genom att skapa konceptuella smycken med jordbundna namn som ”Potatis” och ”Diskho”. Det intrikata halsbandet ”Hungrig”, som består av en böjd gaffel med en sked som motvikt tillhör ett av utställningens mest spektakulära. Frågan är väl hur lätt det är att bära med tanke på sin väl tilltagna storlek. Just den kontrasten är stor om man jämför dem med Sigurd Brongers finurliga små broscher och halsband, som också är skapade i en liknande konceptuell anda.
Till skillnad mot Flognmans miljömedventenhet, är Brongers smycken gjorda i traditionella material som stål, läder och guldpläterad mässing. De präglas därtill ibland av en skruvad uppfinningstradition, som här illustreras av hänget ”Carrying device for 500 spheres”.
Danskan Anette Dam står för de minst filosofiskt komplicerade smyckena. Snarare, skriver hon, kom de till under en period av frustrerat skapande och experiment med traditionella tekniker och material. Deras sensuella former uppnås genom oväntade kombinationer av exempelvis ädelstenar, plast och sidenband. De gör mig väldigt förtjust, faktiskt.
Jag fascineras omedelbart
Utställningsprojektets andra del heter Welcome to the Jungle och visas alltså på Nääs Fabriker. Det välfunna men begränsade utrymmet understryker att detta är en så kallad platsspecifik installation som tar avstamp i en fantasi om en övergiven fabriksbyggnad som börjat bli övervuxen.
I detta ruinlandskap, skapat av Karin Ehrenberg och Ida Andersson, sprider sig suckulenterna över de utströdda tegelstenarna. Hanna Liljenbergs och Sofia Björkmans likaså organiskt baserade smycken bidrar med ytterligare intrikat växtlighet som är antingen vildsint eller perfekt ordnad.
Björkman kallar sitt bidrag ”Landskap” och jag fascineras omedelbart av hennes med stolar och kulörta lyktor uppmöblerade ”Lund”, liksom serien av goth-inspirerade, svarta smycken. De är utförda i 3D-printad så kallad PLA-teknik som är ett förnyelsebart alternativ till plast och gör att smyckena ser ut att vara liksom tecknade. Kombinationen av dem och Liljenbergs exakta, exotiska blombroscher som klättrar upp efter rummets ena stålbalk anspelar fullt ut på utställningstiteln, det vill säga djungeln som natur och som stad.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Jag föreställer mig ett hem” – Göteborgs konsthall 100 år
LÄS MER:Recension: Nathalie Djurberg och Hans Berg på Borås konstmuseum
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
