Recension: ”As Dreamers Do” på Bohusläns museum

Blobbformade trasdockor som speglar livet som småbarnsmorsa i orten, ayahuasca-universum och groteska silikonskulpturer med en queer, djurisk sexighet. Bohusläns museum fyller 40 år och bjuder på en utställning som är väl värd omvägen till Uddevalla, skriver Oscar Svanelid.

ANNONS
|

Bohusläns museum fyller 40 år och det firas – hör och häpna – med en stor satsning på svensk samtidskonst. Konsthallen har i sin sommarutställning ”As dreamers do” bjudit in 15 konstnärer varav flera är 80-talister men här visas även seniorer som Jens Fänge och Johan Thurfjell, samt Lukas Göthman som även varit med och curaterat utställningen.

Först var jag skeptisk till utställningens koncept att konstnärer som drömmare och visionärer ska ”erbjuda ett alternativt tänkande och ett andrum”. Det låter som en klyscha. Och hur tänker man sig att det spretiga urvalet av konstnärer ska kunna samverka?

Men jag oroade mig i onödan. Verken är luftigt placerade samtidigt som man med enkla scenografiska medel har fört samman dem i olika miljöer. Det finns något drömskt i sättet som jag flyter fram genom utställningen i en rörelse som är sömlös men också ostyrig och turbulent.

ANNONS

Vid ingången visas Tove Berglunds blobbformade trasdockor som speglar vardagslivet som småbarnsmorsa i orten. Litteraturvetaren Sianne Ngai har avslöjat det sluga i konst som spelar på betraktarens känsla av att härska över gulliga objekt, men Berglund löser problemet väl genom att gestalta hur barnens och föräldrarnas föreställningsvärld flyter samman i mardrömmar, avundsjuka och gränslös kärlekstörst.

Om jag först lite försiktig önskade pilla på hennes verk lämnar jag dem med den infantila känslan av att vilja klämma hårt och bita sönder.

I samma rum visar Caspar Forsberg målningar som frambesvärjer textrader av mer eller mindre meningslöst svammel. Hans grönprickiga bildvärld påminner en del om det ayahuasca-universum som man möter hos amazonska urfolkskonstnärer som Jaider Esbell och Denilson Baniwa. Men då de bygger upp kosmologier där djur ses som människor kopplar Forsbergs verk upp sig mot en digital kod vars maniska upprepningar gör mig snurrig och desorienterad. Samtidigt övertygar verken mig att vi inte har tid med andrum så länge den här vitala informationen strömmar fram i etern.

Det är inte ofta jag blir kåt av konst, men man måste vara duktigt frigid för att stå emot skulpturens queera, djuriska sexighet.

I konsthallens lilla sal sker ett sensationellt möte mellan Linnea Sjöbergs starka, poetiska bildvävar och Cajsa von Zeipels groteska silikonskulptur ”Four Cats”. Det är inte ofta jag blir kåt av konst, men man måste vara duktigt frigid för att stå emot skulpturens queera, djuriska sexighet. Jag undrar dock om hennes spektakulära och sexpositiva skulpturer riskerar att lite väl enkelt ätas upp av dagens kapitalistiska begärsekonomi där das unheimliche förlorat sin subversiva potential.

ANNONS

Den stora salen ger ett lugnare och mer eftertänksamt intryck. Här visas Jens Fänges suggestiva drömscener som många nog är bekanta med och Maria Nordin imponerar som vanligt med sin tekniska färdighet som akvarellmålare.

Johan Thurfjells installation ”Liminal” ger mig samma rysning som när jag såg den på Galleri Nordenhake för ett par år sedan. Den dramatiserar så effektivt den spöklika känsla som hemsöker alla oss som förlorat någon som stått en nära. Jag kommer säkert stöta på verket igen i mina mardrömmar.

Lukas Göthman ställer ut två textbaserade målningar där han remixat en gammal ungdomstext varifrån utställningen också hämtat sin titel. Jag börjar läsa men kommer inte längre än till hälften innan bokstäverna inför mina ögon förvandlas till meningslösa tecken. Det är fascinerande hur flärdfritt verken lyckas framkalla det meditativa bildseende som annars förknippas med abstrakt konst.

För att dra till med en klyscha är ”As dreamers do” värd mödan att ta pendeln ut till Uddevalla. I sommar går det nämligen inte att hitta en bättre utställning av svensk samtidskonst längs med västkusten.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Här samlas verken som myndigheterna vägrat visa

LÄS MER:Recension: ”Långsamhetens vällust” av Zheng Bo på Göteborgs Konsthall

LÄS MER:Recension: ”Who needs a heart when a heart can be broken” på Galleri Box och Christina Ekstrand och Stina Persson på Galleri Hammarén

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS