Näringslivet och arbetsgivarnas stora politiska vinst i debatten om förkortad arbetstid har inte med sakfrågan att göra, utan med förutsättningarna för debatten. De har lyckats reducera den till ett matematiskt problem. Men orättvisor på arbetsmarknaden passar inte in i den kalkylen. Det skriver Jesper Ahlin Marceta.
Näringslivet och arbetsgivarnas stora politiska vinst i debatten om förkortad arbetstid har inte med sakfrågan att göra, utan med förutsättningarna för debatten. De har lyckats reducera den till ett matematiskt problem. Men orättvisor på arbetsmarknaden passar inte in i den kalkylen. Det skriver Jesper Ahlin Marceta. Bild: Janerik Henriksson/TT

Hur mycket fritid förtjänar folket?

Det har kommit olika inlägg i debatten om arbetstidsförkortning. Det blir för dyrt, det blir för stressigt, menar arbetsgivare och näringsliv. Men problemet kan inte lösas med ett excel-ark, skriver Jesper Ahlin Marceta.

ANNONS

Sommarens debattfniss kom när Svenskt näringsliv varnade för att kortare arbetsdagar skulle kosta hundratals miljarder kronor i ett pressmeddelande (24/6) strax innan det uppdagades att de själva jobbar mindre än andra (GP 23/8).

Nu ger sig industrins arbetsgivarorganisation in i facepalm-tävlingen. Enligt deras beräkningar kan kortare arbetstid ”skapa mer stress än det lindrar” (SvD 11/9). Kanske borde vi i folkhälsans namn i stället förlänga arbetsveckan till 48 timmar så att vi kan utrota stressen en gång för alla?

Näringslivet och arbetsgivarnas stora politiska vinst i debatten om förkortad arbetstid har inte med sakfrågan att göra, utan med förutsättningarna för debatten. De har lyckats reducera den till ett matematiskt problem. Excel-onomin har blivit en överideologi, som om frågan om hur mycket fritid folket är förtjänt av går att utläsa på rad 138 i kolumn G.

ANNONS

Man undrar: Var i kalkylbladet ska vi mata in känslan av orättvisa och vanmakt?

Upplevelsen att det finns orättvisor på arbetsmarknaden låter sig inte enkelt omvandlas till plus och minus.

Chefer och tjänstemän kanske är oförstående inför sådana känslor. Själva har de sådant som ”flextid”, som gör att de kan kila iväg till banken efter lunch för att lösa ett snabbt ärende. Andra behöver först be om tillåtelse. Kanske måste de ansöka om ledighet för den timme de avviker från maskinen eller vårdrummet.

Upplevelsen att det finns orättvisor på arbetsmarknaden låter sig inte enkelt omvandlas till plus och minus. Och eftersom frågorna är svåra att matematisera faller de utanför debatten.

Samma sak gäller känslan av vanmakt. Vanligt folk saknar i stort sett helt inflytande över regler och ordning på sina arbetsplatser. Mellan halv sju på morgonen och klockan fyra på eftermiddagen lyder de. Läs det igen: Lyder.

På arbetsmarknaden råder kort sagt skillnader i status mellan kommendanter och underordnade, där de förra har makt och inflytande som de senare saknar. Hur ska det förhållandet omvandlas till aritmetiska data? Det är svårt – och därför räknas inte vanmakt i debatten. Bokstavligen talat.

Däri ligger den politiska utmaningen vad gäller förkortad arbetstid. Man måste vrida debatten ur händerna på folk som inte erkänner annat än siffror.

Läs mer i GP Kultur:

ANNONS

LÄS MER:Svenskt Näringsliv sågar kort arbetsvecka – trots att de själva har det

LÄS MER:Persson ska hålla tassarna borta från akademin

LÄS MER:Kreativitetens frihet betyder intet för SD

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS