Jag har just fått veta att Lennart är borta. Inte borta, men död. Det är svårt att förstå fast han var så gammal, för han var väldigt ung.
Jag sitter i restaurangen på Hotell Clarion på Norra Bantorget i Stockholm. Utanför regnar det och jag gråter.
Som många i min generation är jag uppvuxen med Opsis Kalopsis och Det kom en trekantig gubbe in. Men det är inte det jag minns just nu. Inte heller hans fantastiska produktion, hans böcker och hans poesi. Och jag tänker inte heller på allt han uträttade för oss kommande barnboksförfattare inte minst fackligt. Han som liksom Astrid Lindgren debuterade på fyrtiotalet och banade väg för oss andra. För jag vill allra helst tänka påalla mina underbara minnen av den roligaste och mest givmilde man jag har känt.
Läs hans GP:s intervju med författaren:Hellsing lunchar på kyrkogården
"Han var udda på ett underbart sätt"
När jag var ung barnboksförfattare på sjuttiotalet fick jag delta i en nordisk barnbokskonferens på Nordengården i Uddevalla. Nybörjarna bland deltagarna fick bo i små kojor i skogen och jag fick dela koja med Ingrid Borg, trollet Plupp, hundar och katter och fullt av andra underliga pälsdjur.
På kvällen fick vi gå ned till det riktiga hotellet där högdjuren bodde. Högst av alla var Lennart Hellsing och Harry Kullman.
På vägen mötte jag Harry Kullman som pekade på en daggmask i en pöl och sa till mig: Den kan du ha i en av dina böcker.
Harry, en underbar man, är död sen länge i en tennismatch när han var 60 år. Han var Lennarts bästa vän. På kvällen presenterade han mig för Lennart. De hade balkongerna intill varann.
Lennart och jag drack champagne - det gjorde han alltid och Harry drack Fanta. Det gjorde han alltid.
Vi stod där hela kvällen och tittade ned på de andra författarna.
– De ser arga ut, sa jag.
– Det är för att du har lagt beslag på julgranarna, sa Lennart.
Nästa dag simmade vi i poolen alla tre, jag i mitten.
Då kom en sträng barnboksförfattare.
– Du Hellsing, ropade han, jag har hört att du har köpt sju par badbyxor i Arvika.
– Det stämmer, sa Lennart.
– Kan jag få låna ett par?
– Javisst, sa Lennart och tog av dem han hade på sigoch kastade upp dem på poolkanten.
Varje år är det barnboksmässa i Bologna. Lennart kom dit varje år. Ingen visste hur han kom dit.
Första gången jag var i Bologna tog Lennart hand om mig sex dagar och kvällar i sträck. Jag fick aldrig betala.
– Förstagången man är i Bologna är allting gratis, sa han.
Han betalade till och med presenterna jag valde ut åt mina barn.
När jag var på hans 80-årskalas i Stockholm hade jag köpt en italiensk guldslips åt honom.
Den tyckte han mycket om. Den gladaste och mest givmilde och vemodigaste man jag känt, men också den mest filosofiska.
Han ville inte följa med mig upp till klostret på berget utanför Bologna.
– Jag doppar aldrig min fot i samma vatten två gånger sa han.
Med kärleksfulla hälsningar till - Lennart i nya vatten.
Uppväxt: Född 1919 i Västanfors i Bergslagen. Fadern drev handelsbod som gick i konkurs. Föräldrarna skilde sig. Flyttade som sexåring med sin mor och bror till morföräldrarna i Äppelviken utanför Stockholm. Gick i fem olika skolor.
Familj: Gift med skådespelaren Yvonne Lombard, fem barn och många barnbarn.
Tidig karriär: Skrev dagsverser för Stockholmstidningen där han jobbade tillsammans med Thorsten Ehrenmark, Gunnar Brusewitz och Poul Ströyer. Den senare illustrerade många av hans verk. Debuterade som poet 1945 och samma år som barnboksförfattare. Fick precis som Astrid Lindgren sin första barnbok refuserad av Bonniers.
Radio: Skrev monologer, dialoger för Sveriges Radio, gjorde många barnradioprogram under 1950- och 60-talet.
Allkonstverket: Menade att barn hade en naturlig begåvning och att hela kroppen måste få vara med. Böcker som "Summa summarum" och "Den flygande trumman" är ord, bild och visor i ett. Startade skivbolaget Snurrskivan 1955 som under 20 år producerade visor och dramatik för barn.
Böcker: Omkring 100 titlar, inklusive flera diktsamlingar för vuxna. Bland de mest kända är Krakel Spektakel-böckerna, "'ABC-boken", "Boken om Bagar Bengtsson", "Kanaljen i seraljen", "Ägget", "Musikbussen" och "Sjörövarbok".
Visor: Oändligt många, däribland "Hej sa Petronella".
