00-talet innehåller mycket som borde glömmas. Jeans med besynnerligt små bakfickor. Tjocka bälten. Låtar som "Dunka mig gul och blå". Britney Spears och Justin Timberlake på röda matten i två, närmast satanistiska, jeansdräkter.
Men en sak kommer bestå. Vilket blir tydligt under "We love the 2000s" på Liseberg. När klimatförändringarna har bränt rakt genom skogarna. När människor lever i hål under jorden, när haven är bruna av smuts - även då kommer vi minnas Günther.
Längst framme vid Lisebergs scen står fyra gossar. Ingen av dem var födda när artisten släppte sin "Ding dong song". De har pyntat sina bröst med bokstäver som tillsammans bildar ett namn: Günther.
– Günther! Günther! Günther! utbrister de ibland.
Vad är det ni tycker om hos Günther?
– Han är bara… en förebild. Man vill leva som Günther, förklarar John Martinsson, som bär ett par mycket små solglasögon.
Varför då?
– Det är få människor som kan bära upp en sån mustasch.
– Min mamma blev avundsjuk när jag sa att jag skulle se Günther, inskjuter Tim Emanuelsson och fortsätter:
– Han är klassisk.
Denne, ovanligt tyske, man har en särskild plats hos folk. När pojkarna ska fotograferas sker något oväntat. Plötsligt joggar en kvinna in i bilden, med mycket kvicka steg, och ställer sig framför gossarnas bara bringor. Även hon har målat "Günther" över bröstkorgen. Alla skriker kampord och höjer armarna.
”Jag börjar till och med bli nykter!”
Över lag tycks moralen vara hög hos de fyra pojkarna. Bara en sak skapar egentligen olust.
– Churrosen är så jävla dyra! Hashtag cancel-Liseberg, säger John Martinsson, måhända med humor i rösten.
Längre bort på området firas en möhippa. Sällskapet dansar till Nicke och Mojje, som framför sin låt "Bananerna". Camilla Strannerholm ser gladast ut av alla, kanske för att det är hon som ska giftas bort. Även Camilla pratar längtansfullt om Günther.
– Han är spexig, och rolig. Annars vet jag inte vad det är för artister, det är de andra som bestämmer vad jag ska göra i dag.
Hur har din möhippa annars varit? Är du berusad?
– Inte alls!
Strannerholm tar av sig sina hjärtformade solglasögon för att visa blicken. Hon ser mycket riktigt orubblig ut.
– Jag börjar till och med bli lite nykter!
Kan du sakna 00-talet?
– Det är klart. Allt var lite manana, man hade inget ansvar. Man var yngre, livet var problemfritt!
Och nu ska du gifta dig.
– Ja, nu blir det bara problem.
Ett annat sällskap som är här föredrar inte Günther. Sofie Sandhagen, som fyller trettio samma dag, har hjärtat någon annanstans: hos duon Kobojsarna.
– Man vill röra kroppen till deras musik, det är svårt att förklara, berättar hon.
– Jag var sexton när de slog igenom med sina låtar, och har hört någonstans att man minns den musiken bäst senare i livet. Jag lyssnar fortfarande på dem på förfester, måste jag erkänna.
Kan du sakna 00-talet?
– Ja, man var yngre, man visste inte hur fucked up världen var. "Fan är det såhär det är att vara vuxen?" tänker man nu.
We love the 2000s
"We love the 2000s" är en endagsfestival som blickar tillbaka mot den musik som gjordes under 00-talet. Här spelar bland annat Kate Ryan, Wyclef Jean, Brandsta city släckers - och Gunther.
Den har tidigare framförts på skansen i stockholm. Evenemanget är en systerfestival till "We love the 90s", som sattes upp tidigare i sommar.
