Göteborg har fått en ny historisk attraktion. Häromdagen invigdes nämligen ett dussin skyltar som berättar om stadens allra äldsta historia. Eller mer precist uttryckt: Göteborgs holländska historia.
I 1600-talets Göteborg spelade inflyttade experter och konsulter från detta land en avgörande roll. Det var de som gav den nya staden dess profil.
Och häromdagen – det vill säga i 2024 års Göteborg – celebrerades detta holländska arv med tal och viss pompa och ståt. Lena Dalerup, Innerstaden Göteborg, och Håkan Friberg, avgående honorärkonsul för Nederländerna, klippte av ett sidenband vid Lejontrappan. Det klippet stärkte, vågar man väl säga, ett annat band, det mellan Göteborg och Nederländerna.
En gång talades det ganska mycket holländska på gatorna i innerstan. Detta tungomål hör man numera sällan i Göteborg, men hädanefter kommer vi alltså tack vare de nya skyltarna att få en aning om vad de nederländska stadsgrundarna bittida och sent pratade om.
De tolv nya skyltarna återfinns på husfasader i innerstan där det fortfarande finns spår efter det holländska inflytandet. Skyltarna innehåller mycket fakta men är ändå överskådliga. De är sakrika men inga bromsklossar.
Dagen före den solenna bandklippningen gjorde GP:s medarbetare en egen liten historisk runda. Han började med det som för 400 år sedan var Göteborgs största gata: Kungsgatan.
Att den största och finaste gatan fick sitt namn efter kungatiteln var typiskt för många städer men Göteborg var faktiskt först med detta gatunamn i riket. Man har utgått från att det här finns en nederländsk förebild, ”Koningsstraat” i Amsterdam. Och Kungsgatan i Göteborg hette faktiskt från början Konungsgatun (1621-39).
Så nådde jag Arentsgatan, en av de få som bar namn efter en holländsk ”byggnadskonduktör”. Arents var nämligen den ene av de två som stakade ut tomter och höll ett öga på att staden bebyggdes enligt planerna. I våra dagar heter den Magasinsgatan.
Arents var alltså en av stadsgrundarna och hedrades därför med en egen gata redan innan han var död, något av en sensation enligt Sigfrid Lindstam i uppslagsverket ”Göteborgs gatunamn”.
Så korsade jag Kyrkogatan som faktiskt hade samma namn på 1600-talet. Ett stenkast eller kanske ett pilskott längre fram mötte jag Jacobsgatan som 1666 döptes om till Drottninggatan.
På den delen av Magasinsgatan finns det i dag åtta krogar. Man undrar ju om de första göteborgarna hade samma möjligheter som vi att stilla sin törst.
Så var jag framme vid Fisketorget. Ja, om man håller sig till platsens namn på tidigt 1600-tal. Ursprungligen sålde fiskare sina fångster från en flotte vid kajen, uppger Lindstam. Men platsen heter nu Lilla Torget.
På den här lilla svängen sprang jag på en rad elsparkscyklar som låg slängda lite här och var, såg en man med bar överkropp som joggade förbi, passerade en butik som sålde ”Soffdrömmar” och mötte en spårvagn när den stannade vid domkyrkan. I spåren var det kanal fram till 1905.
Vad hade en av de första göteborgarna tänkt om hon hade gjort samma varv som jag i de här kvarteren?
Förundrad hade hon väl satt sig ner på betongblocken, de som ska hindra terrorister från att meja ner folk. Kanske skulle sedan denna besökare från 1600-talet kutat in i kyrkan och bett en bön om att få slippa se mer av framtiden.
Det var alltså nederländska ingenjörer som planerade och ledde byggnationen av de första gatorna, husen, kanalerna och hamnen i Göteborg. Det blev också en liten stad ”med starkt holländsk prägel”, står det att läsa i GP:s jubileumsbok Göteborg 400, Stadens historia i bilder, ”med vippbroar, träd längs kanalerna, trähus med spetsiga tak”.
Nå, så långt sträckte sig alltså min uppvärmande solopromenad dagen före den stora bandklippningen vid Lejontrappan.
Och efter att den första skylten sålunda var invigd var det dags för ännu en promenad i Göteborgs holländska historia – denna gång i grupp.
Vi började alltså vid Stora Hamnkanalen. Hamnen är för övrigt ett år äldre än Göteborg och stod klar 1622. Då hade soldater och daglönare grävt färdigt med sina träspadar.
Så stannade vi vid Tyska kyrkan. 1600-talets holländare begärde och fick trosfrihet även om en och annan tyckte att det var fel att släppa in de reformerta i staden. De byggde likväl ingen egen kyrka. Men det gjorde alltså de tyska inflyttarna.
Därpå nådde vi 2020-talsgöteborgare Torggatan, som ursprungligen hette Sankt Niklasgatan. Här gick fordom det stora stråket för Hisingsbönderna som sålde sina varor på torget.
Att fiska och bereda sill var näringar som de mångkunniga nederländarna också behärskade. Först som sist var de ju framstående kolonisatörer och hade ett globalt nätverk som gynnade deras handel och därmed berikade staden.
Man kan, med lite god vilja, säga att vi fortfarande vandrar i de holländska pionjärernas fotspår.
Många av dessa inflytelserika immigranter bodde på Holländaregatan och trots att det namnet tidigt ersattes av Drottninggatan levde det gamla länge kvar i folkmun.
De tomter som hör till Kyrkogatan 26 och 30 har samma storlek som tomterna under grundartiden. De nederländare som ritade och lät bygga husen utgick från att stadsplanen skulle ha samma utseende som i det forna hemlandet. Tomterna skulle alltså vara lika smala som där, ungefär tio meter breda och tjugo meter djupa. Och därmed blev ju även husen smala.
Kyrkogatan 30 är en liten låda i gult tegel. På 1600-talet kom teglet från Nederländerna. Det tegel som slogs i Göteborg var av dålig kvalitet.
Själva stadsplanen återskapades för övrigt på åtskilliga ställen i det nederländska imperiet – i New York, Jakarta och Kapstaden till exempel.
En del av de inflyttade nederländarna ville nog inledningsvis betrakta Göteborg som nästintill en holländsk koloni. Den villfarelsen skulle dock den svenska staten – redan en stark centralmakt – snart ta ur dem.
Husen i vår stad byggdes på 1600-talet nästan alltid i trä och stod alltså tätt, enligt den nederländska modellen, och det betydde att staden drabbades av en rad förgörande bränder.
Det var förresten också ett skäl till att man anlade kanaler; närheten till vatten kunde vara livräddande när elden kom lös.
1669 brann 92 hus ner. Under det följande dryga seklets sex bränder förstördes så mycket av stadens bebyggelse att den låga trästaden från grundartiden försvann.
Men de gamla strukturerna är ju fortfarande synliga. Man kan, med lite god vilja, säga att vi fortfarande vandrar i de holländska pionjärernas fotspår.
I Domkyrkan slog man på stort och det dundrade och dånade just när gruppen dök upp. Kanske skulle man kunna betrakta den stolta klockklangen som en hyllning till de nederländska stadsgrundarna, de som planerade och lät bygga den första staden innanför Vallgraven. Ja, även Vallgraven förstås.
De nya skyltarna är en välkommen påminnelse om något som de flesta oss bara vagt anar, men som är en omistlig del av vårt historiska arv: att Göteborg delvis är en holländsk stad.
Och alla rör vi oss i det offentliga rum som lades fast i stadsplanen från 1644. Den planen finns infogad i stensättningen vid Gustaf Adolfs Torg.
Fotnot: I texten används både begreppet ”Nederländerna” och begreppet ”Holland”. Nederländerna är den nuvarande officiella beteckningen för statsbildningen. I Sverige har ”Holland” länge varit ett etablerat begrepp för statsbildningen Nederländerna, framför allt som vardagsbenämning, men också i officiella sammanhang. I skildringar av Göteborgs historia är det helt etablerat att tala om de nederländska pionjärerna som holländare. /Göteborgianareds anm.
GP Göteborgiana
Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
