I den ikoniska romantiska komedin “Notting Hill” driver den frånskilde William Thacker (Hugh Grant) en resebokhandel. En dag kommer filmstjärnan Anna Scott (Julia Roberts) in i butiken och Will drabbas av henne. Lite senare samma dag stöter Will på Anna igen av en slump och råkar spilla apelsinjuice över hennes vita tröja. Han erbjuder Anna att följa med hem till honom för att byta om och hon tackar ja. Innan de skiljs åt ger hon honom en kyss. Tack vare det oväntade mötet och misstaget med juicen, finner de varandra.
Det är en självklar dramaturgisk ingrediens i film och litteratur att skildra hur människors liv utvecklas via tursamma och oförutsedda händelser. Variationerna är oändliga av främlingar som stöter ihop på flygplatser eller på gatan, och mötet förändrar allt. Men hur är det i verkliga livet? Vilken inverkan har turen i våra liv och kan vi påverka den?
Christian Busch är ekonomiprofessor vid London School of Economics och New York University och har blivit världskänd för sin lyckoforskning, som handlar om just den typ av tur som kärleksparet i ”Notting Hill” hade och som går under begreppet serendipity, serendipitet på svenska. Ordet kan definieras som ”aktiv tur” där man upptäcker något i det oväntade, agerar och får ett positivt resultat. Serendipitet skiljer sig från tur vi inte kan påverka, till exempel lottonummer eller var i världen vi föds.
”De mest framgångsrika, inspirerande och positiva människorna har något gemensamt och det är att de intuitivt odlar serendipity”, skriver Christian Busch i boken “Connecting the Dots: The Art and Science of Creating Good Luck”. Dessutom tyder studier på att omkring 50 procent av de stora vetenskapliga genombrotten uppstår som ett resultat av olyckor eller tillfälligheter. Penicillinet, tändstickan och röntgenstrålar är kända exempel.
Just betydelsen av det oförutsägbara inom forskningen dramatiseras i tv-serien “Lessons in chemistry” på Apple Tv+, som bygger på bästsäljarromanen med samma namn. Huvudpersonen och kemisten Elisabeth Ross (Brie Larson) förklarar för sina kemistudenter: ”Vårt arbete är inte att undvika överraskningar, vi kan inte kontrollera det. Det finns bara en sak som vi kan göra när vi möter det oväntade: att kapitulera för det.”
De klev över fempundssedeln utan att se den, drack sin kaffe, ignorerade affärsmannen och gick hem.
Christian Busch är inne på samma linje. För att träna upp vår förmåga till serendipitet är första steget är börja se det oväntade som något värdefullt snarare än ångestframkallande. Det gäller också att vara öppen och visa intresse för detaljer, kunskaper och människor som inte nödvändigtvis har något givet syfte. I “Connecting the Dots” beskriver han ett forskningsexperiment.
Två grupper av människor valdes ut, en grupp som ansåg sig ofta ha tur och en annan grupp vilka ansåg sig otursförföljda. Nu fick personerna ett uppdrag: att gå ner för gatan och in på ett café, beställa en kaffe och sätta sig ner och dricka den. De visste inte att händelseförloppet följdes av dolda kameror. En fempundssedel var placerad på marken precis utanför caféet. Väl därinne fanns endast ett ledigt bord; bredvid en mycket framgångsrik affärsman som gärna satsar på nya idéer.
Hur betedde sig majoriteten av de tursamma personerna? Jo, de såg fempundssedeln och plockade upp den, satte sig och började spontant småprata med affärsmannen vilket resulterade i att de bytte kontaktuppgifter.
Och personerna som ansåg sig ofta ha otur? De klev över fempundssedeln utan att se den, drack sin kaffe, ignorerade affärsmannen och gick hem.
På kvällen fick personerna frågan om hur deras dag varit. De tursamma svarade att dagen varit fantastisk; de hade hittat pengar och fått en ny spännande kontakt. Oturspersonerna svarade att inget särskilt hänt under dagen.
Experimentet slår fast att vi har alla möjligheter att uppleva mer tur i livet genom att vara nyfikna, modiga och öppna för det oväntade. Precis som Will i “Notting Hill” när han chansade och bjöd hem Anna efter att han gjort bort sig med apelsinjuicen.
Christian Busch skriver att han i ungdomen ofta gick miste om tillfällen till serendipitet eftersom hans största rädsla var att bli avvisad, och därför undvek att ta kontakt med människor även om han ville. Men på senare tid har han upptäckt att det finns en ännu värre känsla än rädslan: Ånger.
Louise Bergman är frilansjournalist och producent.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Karlsten är fel ute om digitala mediers påverkan på unga
LÄS MER:Medmänsklighet behöver levas i praktiken
LÄS MER:Kan mobilförbudet göra våra barn lyckligare?
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
