När Carl Cederström skiljde sig efter ett tio år långt äktenskap betedde han sig märkligt. Åtminstone i jämförelse med sin omgivning. När vännerna sprang på Tinderdejter stannade han hemma och städade.
– Jag märkte att alla runtomkring mig som skiljde sig i 40-årsåldern hoppade rakt ut på dejtingmarknaden och tyckte att det var urkul att låtsas som att de var 20 år igen, men för mig var det en skräck.
”Det fanns aldrig någon plan om att inte ligga på ett år, däremot var det en plan att ge mig själv tid.”
Som nyskild blev i stället städningen Carl Cederströms tidsfördriv. Dels för att hantera kaoset efter skilsmässan, dels rädslan för att bli en dålig förälder. I stället för att dejta och tillbringa nätterna på svettiga dansgolv ägnade han sig åt en betydligt mer kysk njutning: att vika plastpåsar i små trianglar.
– Det är en gammal husmorsgrej som jag fick lära mig av en vän. Man tar en plastpåse, breder ut den och viker den tre gånger, och sen viker man upp flärparna. Det blir verkligen en symbol för allt man väljer bort, i stället för att träffa vänner eller se en serie så lägger man tid på att stryka en plastpåse. Man ställer sig utanför någon slags nyttomaximerad idé om livet.
Någonstans mellan de strukna påsarna och putsade besticken gick månaderna, ändå kände sig Carl Cederström inte redo att gå vidare. Han fortsatte att avböja alla inviter och ställde in de få dejter han gått med på till en början. Av en vän lärde han sig att man vid ett år utan sex kan titulera sig ”guldmunk”. Då kunde han knappast föreställa sig att hans namn skulle komma att bli synonymt med ordet.
Till vardags jobbar han som forskare inom företagsekonomi vid Stockholms universitet. Han är också författare och efter ett år av avhållsamhet skrev han en lång text i Svenska Dagbladet om att vara ”guldmunk”. Texten fick stor uppmärksamhet, så till den grad att Carl Cederström nu släpper en självbiografisk bok: ”Guldmunken: En kärlekshistoria".
– Hisspitchen till min förläggare var att det är en bok om kärlek och städning, med utflykter i kulturhistorien. Det tror jag fortfarande summerar den.
Trots all uppståndelse kring det sexlösa året var det aldrig något som Carl Cederström planerade för. När ettårsdagen väl kom kände han varken triumf eller skam.
– Nej, tvärtom. Skam känner jag för tusen olika saker men inte för det, däremot hade jag känt skam om jag hade Tinderdejtat och haft det stökigt hemma. Det fanns aldrig någon plan om att inte ligga på ett år, däremot var det en plan att ge mig själv tid.
Carl Cederström
Ålder: 42 år, född och bosatt i Stockholm.
Familj: Två barn från ett tidigare äktenskap. Är nu förlovad med Karin af Klintberg, journalist och tv-producent, aktuell med dokumentärfilmen ”Kungen”.
Gör: Författare och docent i företagsekonomi vid Stockholms universitet. Har tidigare skrivit böckerna ”Wellnessyndromet” (2015) och ”Den vilda jakten på ett bättre jag” (2017) tillsammans med André Spicer. Skriver även återkommande i The Guardian och Svenska Dagbladet.
Aktuell med: Den självbiografiska boken ”Guldmunken. En kärlekshistoria”, som ges ut av Albert Bonniers förlag den 14 mars.
10 procent av alla svenskar har aldrig sex
Enligt en Novus-undersökning från 2018 har tio procent av svenskarna aldrig sex. I en annan undersökning från Folkhälsomyndigheten från 2019 uppgav tjugo procent av Sveriges vuxna befolkning (16–84 år) att de inte legat under det senaste året. Trots att celibat alltså är en någorlunda vanlig erfarenhet finns många fördomar kring det. Den vanligast är förmodligen att det bara – för att låna incel-lingo – drabbar män som anses vara oattraktiva och misslyckade.
En annan fördom är att det frivilliga celibatet inte finns, att det är en ursäkt för att lindra känslan av skam. Carl Cederström tror att det som skiljer honom från incelmännen, förutom att han identifierar sig som feminist, är den uteblivna känslan av att vara utsatt och exkluderad från det kvinnliga.
– Jag minns att en vän sa för längesen att han tror att anledningen till att det är så viktigt för många män att få ligga är för att det är deras enda tillgång till det kvinnliga. De umgås bara med män, så det är genom ligget de kommer in i ett annat rum, får se en toalett som inte bara har spraydeo och hårvax.
– Själva liggandet blev inte ett så stort avbräck för mig. För incels blir kanske avsaknaden av ligg en avsaknad av så mycket annat. Jag tror att många incels skulle beskriva sig som väldigt underprivilegierade och det identifierar jag mig inte alls med. Jag kände noll bitterhet och kände mig allt annat än försmådd.
”Jag märkte att alla runtomkring mig som skiljde sig i 40-årsåldern hoppade rakt ut i dejtingmarknaden”
Men viss bitterhet ger han uttryck för i ”Guldmunken”, nämligen den att incelmännen tar allt fokus när frågan om män som inte har sex kommer på tal. Den frivilliga avhållsamheten diskuteras nästan aldrig, och när den gör det är det ofta i samband med religion. Under sitt celibatår fick Carl Cederström dessutom erfara en hel del kritiska kommentarer som han var oförberedd på.
– Många tyckte att det var besvärligt att jag var singel och inte ville träffa någon. Folk var så övertygade om att det inte går att ha ett drägligt liv utan att hitta en livspartner, men det tror jag absolut att man kan ha.
Omgivningens kritiska inställning tror han delvis har att göra med att han är man. Själv känner han inga andra män som skiljt sig och därefter tagit ett aktivt beslut om att inte ha sex på obestämd tid.
– När jag var på middag en gång sa någon att ingen hade brytt sig om en kvinna hade sagt att hon inte ville ligga utan ägna sin tid åt sina barn och åt att städa, men om en man gör det blir folk provocerade. Det är också en tes hos incels, att kan man ligga så gör man det. Det blir nästan ett brott att inte göra det.
Var SvD-texten en kontaktannons?
Reaktionerna efter texten i SvD var många, och Carl Cederström upplevde dem som övervägande positiva. När jag själv läste den för tre år sedan, minns jag att jag reagerade på tidsaspekten av hans celibattillvaro. Varför göra så stor sak av att inte ligga under ett år, när många lever utan sexuell närhet betydligt längre än så?
– Förhoppningen att läsare ska relatera ligger inte i att detaljerna ska vara identiska, att hen ska tänka ”titta vi har varit utan sex exakt lika länge”, utan att man kan beskriva någonting ur skeendet som går att känna igen sig i, oavsett om personen varit ensam i en vecka eller i tio år.
”Ingen hade brytt sig om en kvinna hade sagt att hon inte ville ligga utan ägna sin tid åt sina barn”
En annan kritik som förekommit, kanske främst på kultursidorna, är misstanken om att texten i själva verket hade en agenda, utöver att skildra tillvaron från celibatet och känslorna efter skilsmässan. Såväl Liv Strömquist i ”En varg söker sin pod” som ETC:s Clara Lee Lundberg och Fokus Nina Solomin har kallat texten för en kontaktannons. Carl Cederström skrattar till när jag för ämnet på tal.
– Jag vet att någon redaktör skämtade om det vilket jag tyckte var roligt. Det är klart att jag i efterhand kan förstå det, men det var faktiskt inte så. Idén om att jag skulle skriva texten till att jag skrev den var några timmar, det var den absolut mest ogenomtänkta text jag någonsin skrivit.
Kommentarerna om kontaktannonsen är dock inte helt obefogade. Bland de många läsarmejl han fick fanns nämligen ett som kom att förändra allt. Det var längre än de andra och handlade bara om städning. Han sparade mejlet, och tog tid på sig att formulera ett svar. De inledde en korrespondens, och stämde snart träff för att prata om en idé till ett tv-program som skulle handla om – ni gissade rätt – städning, där Carl Cederström själv skulle vara huvudperson.
I boken känner vi henne som K, men i verkligheten heter hon Karin af Klintberg, hyllad tv-producent som nu är aktuell med dokumentärfilmen ”Kungen”. Kort efter deras första möte insjuknade hon i covid-19, och deras mejlkorrespondens fortsatte intensivt i ytterligare några veckors tid.
– Det var ett otroligt lyckodrag för oss. Det är ett speciellt sätt man lär känna någon på när man skriver så mycket med varandra. Hon skrev inifrån sitt slutna hål, inlåst i lägenheten. Hos mig växte det fram en vetskap men också förnekelse om att jag började bli intresserad, som till slut var svår att hålla tillbaka.
”Guldmunken” handlar till stor del om känslorna som uppstod mellan de två, om den vidunderliga förälskelsen som till slut fick Carl Cederström att både förlova sig, och bryta sitt celibat.
– När dagen väl kom var det väldigt speciellt. Inte för att det gått över ett år, utan för att vi hade haft kontakt varje dag i en och en halv månad innan vår relation blev fysisk.
I boken refererar han till Roland Barthes ord: ”Den älskande människan kan inte själv skriva sin kärleksroman”, men han är snabb med att erkänna att det är precis vad han gjort sig skyldig till.
– Allt konstnärligt skapande eller skrivande är att försöka skriva det omöjliga. Vissa av bokens kärleksbeskrivningar hade jag inte kunnat skriva nu. Den var skrivet i ruset, ett tillstånd som jag inte skulle kunna framkalla på samma sätt i dag. Så vissa scener har jag också varit noga med att inte redigera sönder för att de skulle få formen de hade när de var skrivna.
När så året i celibat var över hade covid-19 precis brutit ut, och en annan typ av isolering tog vid som i mångt och mycket liknade den han själv hade valt när han vek plastpåsar i stället för befinna sig i folkmassornas vimmel. Han fick en otroligt lång pandemi, konstaterar han skämtsamt. Guldmunken är dock tydlig i sitt svar: han ångrar ingenting.
– Jag tycker att det är det bästa jag gjort, även om det bara blev ett år.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Malin Lindroth: Nuckan saknar inte erotiskt kapital
LÄS MER:Han vill att vi tar incel-männens problem på allvar
LÄS MER:Annah Björk har skrivit en bok om livet som sjuk i postcovid
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
