Filmrecension: Hasse & Tage – mys i kubik

En liten bit in i filmen om Hans Alfredson och Tage Danielsson vänder sig regissören och berättaren Jane Magnusson direkt till publiken. ”Titta på Tage!” säger hon. Titta inte på lustigkurren Hasse trots att det är han som mest naturligt drar till sig våra blickar, titta på Tage – och titta på hur han ser på Hasse.

Och där, när jag trodde att jag visste allt om ”Hasseåtage”, öppnas ett nytt titthåll in i deras värld. Beundran och glädjen i Tages blick på varenda bild där han ser på sin stolliga kompis värmer som en sol i magen. Filmen om två ikoner förvandlas till filmen om två bästisar som älskade att få varandra att skratta.

Ögonblicket sätter tonen för filmen, som hyllar och skojar (snällt) med nationalklenoderna. Vi får veta att Hasse var både en dålig vinnare och en dålig förlorare, särskilt i schackpartierna i den faluröda skrivarstugan i Vita Bergen på Södermalm. ”För det mesta vann Hasse – gjorde han inte det fick de spela om”, berättar Svenska Ord-sekreteraren Mona Haskel. Tage å sin sida får läxa upp Olof Palme i kärnkraftsfrågan så att flisorna ryker.

Stugan i Vita Bergen blir spelplats för nutida reflektioner över deras storhet, när en rad kända komiker, artister, politiker och tyckare (kulturhistorikern och poddaren Kalle Lind är nära att svimma av glädje) kliver över tröskeln för att intervjuas. Mest gripande är sönernas berättelser om sina lekfulla och okonventionella pappor, tillsammans med amatörfilmer från familjernas gemensamma semestrar.

Här bereds också plats för vemod och delade sår, för förlusterna som formade dem och Hasses oändliga sorg vid Tages alldeles för tidiga död vid 57 års ålder – en tragedi som Magnusson lyfter fram som början till slutet på det svenska folkhemsprojektet.

Kanske kan man invända lite mot att filmen är så marinerad i mys – var är konflikterna? – men samtidigt känns det logiskt att Sveriges trevligaste humorpar tillägnas en trevlig film, en film som genomströmmas av deras värme inför varandra och inför publiken.

Myset maximeras i slutet. Jag ska inte avslöja detaljerna, men så vitt skilda existenser som den radikalfeministiska komikern Bianca Kronlöf och den före detta moderata försvarsministern Anders Björck möts i en sorts praktisk minnesmanifestation. ”Det här hade Hasse och Tage blivit glada över”, säger Björck, och Kronlöf svarar varmt ”Jaa, det tror jag också.”

Karin Svensson/TT