Hälso- och sjukvårdslagens mål är en vård på lika villkor för hela befolkningen. Tidig upptäckt av sjukdom, t ex genom screening, ökar chanserna för att kunna få rätt behandling i god tid och till att fler överlever – oavsett ålder på patienten.
Övre åldersgränser tillämpas i de nationella screeningprogrammen som rör bröstcancer, livmoderhalscancer, tjock- och ändtarmscancer samt bukaortaaneurysm (bråck på kroppspulsådern i buken).
Människor särskiljs alltså i vården utifrån ålder. Äldre patienter fråntas möjligheten till tidig upptäckt och adekvat behandling. Det blir också dyrare i längden om allvarliga sjukdomar pågår över tid, och det medför mer skada och belastning på såväl individen som vården.
Övre åldersgränser för screening riskerar även att invagga äldre i en falsk trygghet om att sjukdomar som cancer skulle upphöra vid en viss ålder. Faktum är att det är tvärtom, de blir vanligare med åldern - vart femte fall av bröstcancer och vart tredje fall av livmoderhalscancer konstateras hos kvinnor som inte omfattas av screeningprogrammen.
Åldersdiskriminering och ojämlik vård hör inte hemma i ett modernt samhälle. I länder som USA, Storbritannien och Australien används antingen inga åldersgränser för screening eller så informeras och erbjuds äldre patienter möjlighet till screening även om åldersriktlinjer finns.
Sverige har en lag emot åldersdiskriminering. Därför ska ålder inte spela någon roll för bemötande och behandling i vården. Åldersdiskrimineringen i de nationella screeningprogrammen måste därför upphöra.
Lars Nyström
ordförande SPF Seniorerna Göteborg
LÄS MER:Problemet: Män kollar prostatan för sent
LÄS MER:Inför screening för prostatacancer och rädda tusentals liv