När jag var ung roades vi ofta av intelligenta, samhällstillvända och musikaliska artister och humorister. Man njöt av Povel Ramels festliga Knäppupp-revyer, Magnus och Brasses pedagogiska ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, Hasse och Tages shower, Lindemän och Bosse Parneviks imitationer. Robert Gustavsson är sedan länge en lysande underhållare, om än ibland onödigt plump.
Numera domineras tv-humorn av fördummande pajkastning samt prutt-, kiss- och bajshumor där de inbjudna ”kändisarna” försöker överträffa varandra i dumheter och sedan skrattar åt varandras misslyckanden. På SVT tror man tydligen att skadeglädje är den enda sanna glädjen. Eftersom det sällan erbjuds annat på bästa sändningstid blir tittarsiffrorna ändå höga, vilket motiverar till ännu fler dumprogram som domineras av en rad obegåvade skåningar, ”reklammannen” David Sundin och den hysteriskt flaxande Per Andersson.
Numera är bara ”Musikfrågan Kontrapunkt” och ”Fråga Lund” ljuset i kunskapsmörkret, sedan man gjort ”På spåret” till ett program för halvbildade medelålders stockholmskändisar som sällan får frågor om musik som spelades före 1990.
Vi som har varit med längre får väl roa oss på annat sätt i vintermörkret. Alla tv-kanaler med självaktning erbjuder ju underhållningsvåld i form av ”Morden i Sandhamn”, ”Midsomer murders”, ”Mord i paradiset” och annat, i all oändlighet. Men hur kul är det på en skala från 1 till 10?
Aho Rebas, glad senior
LÄS MER:Här är höstens 25 mest intressanta tv-serier
LÄS MER:Pernilla Wahlgren blir ny allsångsledare på Skansen
LÄS MER:”Herre på täppan” i Kanal 5 är ett fullständigt haveri