Så var det på 1800-talet. Gamlingar som inte längre klarade sig själva auktionerades ut och placerades hos den bonde, som krävde lägst ersättning av kommunen. Nu återinförs något liknande i Göteborgs stad. Seniorer som är i behov av omsorgsboende placeras enligt det alternativ som innebär lägst kostnad, inte genom auktion, utan genom myndighetsutövning.
För att kringgå LOV har vårt rödgröna styre bestämt att endast tillåta 550 seniorer att bo i privat eller ideellt ägda boenden, en kvot som redan är överskriden med råge (GP 29/4).
Nytillkomna sökande ska tvångsplaceras i kommunala boenden. Marina Johansson (S), ansvarig politiker, erkänner i artikeln att kommunen erbjuder bostäder av klart sämre kvalitet, jämfört med de privata. Att personen kan hamna i en främmande stadsdel, långt från familj och vänner, verkar inte ens bekymra henne.
I GP läser jag också en intressant artikel om empatitrötthet. Jag hoppas att inte du, Marina, har drabbats av denna åkomma. Tänk dig in i hur det är att flytta till ett kollektivt boende, inte av egen vilja utan därför att hälsa och krafter tryter. Att då fråntas sitt självbestämmande kan helt klart kännas som ett övergrepp. Det är inte vi seniorer som ska betala notan för alla konstiga, misslyckade projekt som staden dragit igång. Pengar kan omfördelas. Gör om och gör rätt!
Kerstin Segesten, vice ordförande SPF Seniorerna Göteborg
LÄS MER:Facket vann striden om arbetsmiljön i hemtjänsten
LÄS MER:Astor har bott 18 månader på sjukhus – får inte komma hem till Tjörn
LÄS MER:Ni låter hellre kön växa än att låter äldre få plats på privata boenden