Jag känner en stor tacksamhet över att få vara med om mitt barnbarns födelse. Den nu fem veckor gamla pojken är mitt och min mans guldkorn som gläder oss varje gång vi träffas eller ses via videosamtal. Har tidigare hört att det ska vara livets efterrätt, vilket jag nu instämmer i. Men detta lilla solsken som har kommit in i vårt liv kunde ha fötts med skador utan vår svenska sjukvård.
Det var vår dotters första graviditet och den förlöpte enligt barnmorskan utan några som helst komplikationer. Även förlossningen förlöpte utan problem fram tills det var dags att krysta. Då gick barnets hjärtfrekvens ner, det visade sig att navelsträngen låg runt hals och kropp.
För att säkerställa att det inte skulle gå galet kallades blixtsnabbt in olika professioner, svärsonen räknade till tolv personer, i slutskedet. Alla var beredda att ingripa om de hade behövts för att göra ett akut kejsarsnitt. Nu gick allt bra utan att deras ingripande, tack vare skicklig läkare och barnmorska.
Jag är så tacksam att min dotter valde att föda på sjukhus i stället för hemförlossning. Vem vet hur det hade slutat då? Jag skulle vilja sända ett stort tack till alla som arbetar på förlossningen på Drottning Silvias barnsjukhus. Ni är guld värda!
Nybliven mormor