Min flicka är 8. När hon var 6 fick hon diagnosen autism. Hon är så kallat högfungerande, och det i kombination med att hon är flicka gör att hon maskerar sin diagnos väldigt väl. Att maskera innebär att hon härmar hur alla andra gör, det innebär stor energiförbrukning. Hon är helt slut när skolan är över. Hemma kommer alla dagens känslor ut och det blir skrik och utbrott.
Cirka en gång per vecka, ibland mer, har min dotter stark ångest och kan inte gå i skolan. Då åker vi hem igen, kramas och försöker landa i vad som händer. Skolan säger ”det viktigaste är att hon är i skolan” och att de snart kommer behöva göra en orosanmälan till socialtjänsten.
Är de oroliga att hon far illa hemma? Nej, men de anmäler ändå. För de har bestämt sig för att frånvaron är ogiltig. Du får inte ha ångest som barn, tydligen. Det viktigaste är att du är i skolan, oavsett vad. Vad skickar det för signaler till mitt barn?
Jämför med en vuxen som behöver rehab och arbetsträna, resurserna är oändliga. Men i skolan, där ska man vara oavsett hur man mår, annars blir föräldrarna anmälda trots att skolan mycket väl vet om anledningen. Vem skyddar barnen? Skolan är inte till för alla!
Uppgiven förälder