Susanna Birgerssons ledare om individualismens bidragande till existentiellt vakuum och att unga får fel förväntningar på livet på livet samt att vi människor behöver varandra, var riktigt vettig fram tills raden att den största och underförstått negativa effekten av ovanstående är att kvinnor väljer bort att skaffa barn.
Att detta livsval numera finns som alternativ för många människor tack vare exempelvis feminismens landvinningar, betyder inte att de som vill skaffa barn behöver avstå detta. Och att ett barnfritt liv skulle innebära en ännu större börda vad gäller att fylla livet med med mening, är ett påstående som merparten av frivilligt barnlösa inte känner igen sig i. I så fall är det internaliserat, i brist på alternativa resonemang och förebilder i samhället. Men inte heller ofrivilligt barnlösa gagnas av budskapet. Det sista de behöver, de som påminns om sin sorg och sitt utanförskap varje dag på jobbet när rasternas enda samtalsämne är kollegorna barn och barnbarn, är ännu ett utbasunerande om barn som den enda sanna meningen med livet.
Efterfrågar en problematisering av samtidsfrågor som inte får ett liv enligt gamla normer att framstå som det enda givande sättet att leva på. Det finns exempelvis ingen motsättning mellan att finna gemenskap och kärlek och att ha möjlighet att välja bort föräldraskap om det inte passar en.
Niina Palm