I allt större utsträckning tvingas många att prata engelska på arbetsplatsen. Jag jobbar på ett stort företag där svenska är officiellt språk, men tyvärr blir vi tvungna att prata engelska under större delen av vår arbetstid. Så fort det kommer en anställd som vill hellre prata engelska eller inte förstår svenska så bra, förväntas vi alla andra att direkt börja prata engelska.
Jag behärskar engelska hyfsat bra, men jag ser att detta ”beteende” sliter hårt på mina kollegor. Resultatet blir inte sällan att man undviker att bjuda in de engelskspråkiga kollegorna till möten eller till gemensamma luncher, då vi helt enkelt inte orkar prata engelska hela tiden.
Förra veckan började en person som bott och arbetat i Sverige flera år, men som ändå endast vill kommunicera på engelska. Denna enskilda person sätter alltså språkagendan för hela avdelningen. Ingen av oss vågar dock klaga, då vi är rädda att det uppfattas på fel sätt.
Visst måste vi ge alla en chans till arbete, men måste priset vara att vi alla ska börja prata engelska på jobbet? Jag önskar att våra arbetsgivare skulle våga ställa krav på nyanställda om att åtminstone ”försöka” prata svenska på jobbet.
Själv är jag andra generationens invandrare, och har på nära håll sett hur mina föräldrar kämpat för att lära sig svenska. Jag vet alltså att det inte är så enkelt men att det går om man försöker. Men jag har aldrig sett mina föräldrar begära att deras arbetskollegor ska börja prata engelska för att de ska förstå.
Språktrött kollega
LÄS MER:Inte svenska, inte finska, utan engelska
LÄS MER:Är svenskan hotad?