Nu är vi tydligen där igen. Covid smittar runt för det vilda i samhället. Och många, speciellt våra gamla, sköra, sätter livet till. Vi skulle ju skydda dem till varje pris.
Utvärderingar av de stora covidtutbrotten för några år sedan visade att vi svek denna grupp kanske värst i hela världen. Men nu är vi där igen utan att tydligen ha lärt oss läxan.
Anders Tegnell var ingen vän av att ta till munskydd i tid och otid. Han skyddade förtjänstfullt vårt lands ekonomi med att bland annat vägra stänga skolor. Men när han till slut fick kännedom om hur bedrövligt skyddet av de gamla var på många, många ställen var det för sent.
Nu är vi där igen. Jag vårdar en kär familjemedlem som beviljats kommunal hemtjänst. För några veckor sedan, när det var uppenbart att influensorna snart skulle börja härja, bad jag personalen använda munskydd. Många anställda som tydligen tänker själva var bussiga och använde dom. Men inte alla.
Min kära närstående, som för närvarande inte haft närkontakt med någon annan än hemtjänsten och mig, åkte på en ordentlig covidsmitta trots alla sex sprutor. Och smittade förmodligen sedan mig.
Det gick bra den här gången, gudskelov.
Men nu är vi där igen. Nya även andra smittor härjar igen och kanske mer än vanligt eftersom många av oss varit vårdslösa i det sociala umgänget som om inget hänt. Så jag har på nytt bett hemtjänsten använda munskydd. Men icke. Inte ens får dom använda de munskydd av proffskvalitet vi själva införskaffat. Då kallar man det ett arbetsmiljöproblem för personalen. Och har strängt förbjudit ALLA att använda dem.
Så, JA! Vi är där igen.
Vi skulle ju skydda de gamla. Till varje pris. Suck. Det är bara floskler. Nu igen!
Mycket orolig anförvant