Gaza i Palestina förknippas oftast med krig och terror och mera sällan med arkeologi eller en lång historia med häpnadsväckande lämningar av förhistoriska städer och arkeologiska fynd. Platsen var under tusentals år ett handelscentrum och en förbindelse mellan Asien, Afrika och Europa.
Svältande människor som blir dödade när de köar för mat är självfallet viktigare än raserade museer eller sönderbombade kyrkor och moskéer. Men det som händer i Gaza innebär långt mer än människors död och fysisk förstörelse av kulturarvet. Flera forskare och organisationer menar att kriget även ödelägger palestiniernas kulturarv, identitet och existens. Över hela Gazaremsan har Israel nu raserat sekulära historiska platser såväl som de arabiska och kristna.
Kyrkan Sankt Porfyrius uppfördes år 425 och var den tredje äldsta kyrkan i världen innan den raserades. Enastående mosaiker har demolerats i den bysantinska kyrkan i Jabalia från år 444. Euro-Med Human Rights Monitor i Genève menar att Israel gjort "avsiktliga angrepp på alla historiska byggnader i Gazaremsan". En fredsforskare hävdar att detta måste betraktas som en avhumanisering av befolkningen – israeliska politiker hänvisar till exempel till palestinska civila som "mänskliga djur".
Undrar varför arkeologer, museimän och kulturminnesvårdare är så tysta, både i Sverige och globalt. Var är Riksantikvarieämbetet, museer, konservatorer? Ett kulturarv tillhör hela mänskligheten men är för alltid ödelagt i Palestina.
Att utplåna ett folks kulturarv är också en krigsförbrytelse.
Marie-Louise Winbladh, arkeolog