GP har i veckan kunnat rapportera om hur en kommunal bedömning av alkohollagen skapat problem för Göteborgs mikrobryggerier. Även om intentionerna säkert var goda från ett alkoholperspektiv, så blev utfallet mindre lyckat. Efter starka reaktioner från både bryggerierna och politiker så valde social resursförvaltning att dra tillbaka reglerna, vilket trots allt tyder på lyhördhet.
I det här fallet handlar det mycket om mikrobryggeriernas möjligheter att överhuvudtaget nå ut med sina produkter. De stora bryggerierna har under senare år blivit allt större och mäktigare, både genom att köpa upp mindre bryggerier och genom att gå samman med varandra. Carlsberg, Heineken och Anheuser Busch Inbev är globala jättebyggen med enorma muskler för marknadsföring och stordriftsfördelar i tillverkningen. Produkterna behöver däremot inte alltid vara i världsklass, även om det kan förefalla så i en del marknadsföring.
Under senare år har det visserligen vuxit fram mängder av lokala mikrobryggerier i världen, bland annat i Göteborg som haft bra tillväxt på området. Men trots att de små bryggerierna ofta har mer smakfulla produkter så har de förtvivlat svårt att få ihop ekonomin i den småskaliga tillverkningen, och möjligheterna till att nå fram till konsumenterna är begränsade. Det är i sig inget skäl till att tumma på alkoholregler, men lagstiftningen verkar inte särskilt väl utformad.
Och det går igen på andra minst lika viktiga områden. I förra veckan delades det ut ännu ett dråpslag mot mängder av mindre fondbolag genom förslaget om ett statligt upphandlat fondtorg för det så kallade PPM-sparandet i pensionssystemet. Från en topp på cirka 850 fonder att välja mellan så kommer det enligt det nya förslaget sannolikt att finnas kvar 150-200 stycken. Framför allt är det mindre fonder som försvinner. Storbankerna och de internationella giganterna, som i likhet med de globala bryggerierna sällan ger sina kunder den högsta kvaliteten, blir därmed vinnare.
Även här är intentionerna goda, några fondbolag har allvarligt skadat förtroendet för hela PPM-systemet, och rättegångar pågår. Det är självklart viktigt att sådant undviks. PPM-systemet var från början allt för enkelt att komma in i, och kontrollen undermålig. Men när storsläggan nu tas fram så uppstår en hel del mindre positiva effekter.
Nya regler har redan minskat antalet fonder rejält, och den utslagningen kommer att fortsätta med det föreslagna statligt upphandlade systemet. Och medan många mindre förvaltare slås ut, så blir makten hos nuvarande 7e AP-fonden, som ska sköta urvalet, väldigt stor.
För spararna ska det bli enklare att välja med färre fonder. Men det finns med dagens teknik bättre möjlighet att göra fondval än minskat utbud.
Farhågorna är dessutom att det kommer att slå mot riskkapitaltillgången i mindre svenska börsbolag. Det är många småbolagsinriktade fonder som beräknas försvinna, och kapitalet väntas i stället styras över mer mot globala indexfonder.
Samtidigt som svenska myndigheter på olika sätt tycks gynna svenska och internationella storbolag på mindre uppstickares bekostnad, så bevisar de sig dessvärre ständigt tandlösa när det gäller att kontrollera de stora drakarna. Bara de senaste dagarna har det exempelvis kommit fram ytterligare besvärande information kring Swedbank och penningtvätt. Men exemplen på när svenska myndigheter, inte minst på det finansiella området, slår till hårt mot de mindre och håller en betydligt lägre profil mot jättarna är genom åren besvärande många.
Med tanke på att de stora företagens tillkortakommanden ofta är allvarligare för omgivningen så är den kombinationen inte särdeles lyckad.
