I dag firar vi Sverige. Det kan ibland vara svårt att definiera vad som håller oss samman bortom det vi kan ta på – de jämtländska skogarna, östgötska slätterna och Göteborgs skärgård. Vi är landet med flest öar i världen, höga fjäll och midnattssol.
Men svenskheten – vår kultur, värderingar, och levnadssätt - har för mig har alltid definierats av vår relation till den stora världen.
Trots att vi bara representerar strax över en promille av jordens befolkning har världen alltid känts som vår spelplan. Vi lär våra barn att allt är möjligt, och då är landsgränser inget hinder. En livsresa som börjar i en svensk bygd kan ta omvägen via Berlin, Boston eller Beirut. Den inställningen har fått generationer av innovatörer, artister och akademiker att våga satsa på den internationella karriären. Det har gett världen pacemakern, Abba och Svante Pääbos upptäckter om människans evolution.
Förstå världen
Vi vet också att det inte är en ensidig relation. Om vi ska få världen att förstå oss måste vi också förstå världen – och ständigt vara öppen för det andra länder har att erbjuda. När italienare kom till Sverige efter andra världskriget öppnades många små restauranger, vars pizza sen fick en unik svensk variant. När den amerikanska filmindustrin fick spridning i Sverige bestämde vi oss för att också här ta upp kampen om att bli en ledande filmnation.
Och när Ryssland inledde sitt fullskaliga invasionskrig mot Ukraina, då insåg vi att den svenska doktrinen inte längre håller för den nya verkligheten. Det blev snabbt en självklarhet att stötta Ukraina, ta emot ukrainska flyktingar och efter en lång process ta steget in i Nato.
Svensk kultur är inget statiskt. Den är i ständig förändring, i samklang med den värld vi lever i. Den förändringen har alltid skett med särskilda svenska glasögon som betonar den svagas rätt, en tro på diplomatins kraft och värnandet av vår miljö. Vi svenskar känner ett ansvar som världsmedborgare. Vår storlek är ingen ursäkt för att inte minska våra utsläpp eller titta bort när rättigheter kränks för människor på andra sidan jordklotet.
Deras viktigaste politiska strid är att definiera vem som är svensk och framförallt vem som inte är det
Men något håller på att hända i Sverige. Krafter på den yttersta högern, inkluderat sådana som har vårt landsnamn i sitt partinamn, ifrågasätter de svenska värderingarna om öppenhet gentemot omvärlden. Deras viktigaste politiska strid är att definiera vem som är svensk och framförallt vem som inte är det. Jag själv trycks ofta in i det sistnämnda facket, eftersom min pappa kom som arbetskraftsinvandrare till Sverige på 70-talet.
Svenska partier går till val på att bygga murar mellan Europa och världen, mellan Europa och Sverige. De öppnar upp för att bilda allianser med partier som vill avsluta stödet till Ukraina, som inte tycker att det som händer på andra sidan av EU:s gräns berör oss. För de här krafterna är billig rysk gas viktigare än internationell rätt. Det är en ytterst osvensk hållning.
Ensidig relation
Det är inte det Sverige jag känner igen eller tror på. Det går inte att skapa en ensidig relation till omvärlden, där vi tror att Sverige kan spela en roll på världsscenen utan att vi samtidigt tror att världen har något att erbjuda oss.
I dag firar jag de blågula flaggorna – den svenska, den ukrainska, och den europeiska unionens. Och på söndag röstar jag för freden, friheten och klimatet. Vi måste våga hålla gränsen mot de krafter som vill isolera Sverige och Europa. Rösta för Sverige senast den 9e juni.
Muharrem Demirok, partiledare för Centerpartiet